Meteorologerna lovade snö och den kom. När de ”varnar” på de här breddgraderna brukar man vanligen ana ett par flingor, men idag kom det desto mer. De hann ploga cykelbanorna innan jag skulle till jobbet, men jag bytte ändå till vinterdäck – förra året körde jag utan, vilket inte var optimalt.
Annars är det bara positivt. Det blir lite ljusare och tack vare kylan lite enklare att klä sig.
P kom över efter skolan och jag fick honom att göra mer än halva matteläxan, utan större knorr. Dessutom fick jag honom att göra fem uppgifter till med orden: ”Jag fixar maten – jag tror inte du kan göra fem tal till innan jag kommer tillbaks.” Det är så skönt att det fungerar med omvänd psykologi. Jag tror han var klar på en kvart.
Missar jag extranumret är det inte hela världen – man är väl ingen jävla jukebox-lyssnare?
I övrigt är det mycket Hurula i lurarna. Det är konsert i Västerås på lördag, även om det känns lite märkligt att gå till O’Learys. Jag hade bokat hotell, men jag hinner hem med sista bussen. Missar jag extranumret är det inte hela världen – man är väl ingen jävla jukebox-lyssnare?
Idag hade jag fixat en frukost innehållande bake off-baguette, ost och skinka till P. Han var helnöjd och jag fick iväg honom i god tid. Lite senare fick jag dock ett meddelande om att han kommit för sent, men det var oklart vilken lektion det gällde. Ibland är de små segrarna de skönaste.
Jag sa att han kunde komma hit efter skolan, trots att det är ”mammavecka”. Han dök upp och vi pratade en stund om skoldagen innan han avslöjade varför han verkligen kommit: – Pappa, du lovade att vi skulle baka chokladbollar i helgen! Jag kom på det sent igår kväll, men höll tyst. Nu vet jag inte om en halv sats och en massa socker var bättre på en måndagseftermiddag – men ett löfte.
