Månad februari 2026

Baciller & minusgrader

Det har snörvlats och hostats överallt de senaste veckorna. Det var väl en bidragande orsak till att jag gick så mycket jag bara kunde i helgen, istället för att åka kommunalt. Tåget till Stockholm var svårt att komma runt, och sträckan Solna–Södermalm är i längsta laget för en promenad. Men igår morse, när jag cyklade till jobbet i minus femton, var det faktiskt bara skönt – kanske tack vare helgens stärkande promenader.

Jag hittade en vacker relief vid Björngårdsgatan.

I förrgår gav en kollega upp, igår en till. Jag hoppas verkligen slippa både halsont och feber.

Deki Alem

Har börjat lyssna in mig på svenska duon Deki Alem. En del hiphop, ett par skopor triphop och lite elektroniskt på det. Riktigt bra.

Jag hade precis lyssnat klart på min playlist med Lovers Skit, när Spotify plötsligt spelade upp något med samma sköna intensitet: Deki Alems ”Fun”.

Att gå från Lovers Skits halvskramliga gitarrer till Deki Alems tunga beats känns mer naturligt än man kan tro. De har en del gemensamma nämnare och ett slags kompromisslös attityd som passar mig perfekt. På Spotify kan man leta upp Live från Slaktkyrkan och, inte helt oväntat, är de ett band som tycks upplevas bäst live.

Jag såg att de ska spela på Fållan den 6:e mars, men då är jag tyvärr upptagen på annat håll. Det svider.

De tunna väggarnas symfoni

Lördagen blev lugnare – om nu fredagen kan räknas som vild? Åtta öl på lokal och ett par nödraketer på hotellet. Jag höll mig undan folk. Den enda jag pratade med, förutom Thaiboxaren, var tjejen som sålde Pascal-merch på Debaser. Hon var jättetrevlig. Ibland önskar jag att jag vågade säga hej oftare, men risken är väl att man uppfattas som en sån där skitjobbig man som ingen vill ha, men som ändå får dejta. Om det är antingen eller är jag hellre ensam.

Liljeholmsviken

Natten till lördag bjöd hotellet på de tunna väggarnas symfoni: en man som kräktes och en äldre kvinna som skrek: ”Nu får du ge dig!”. Jag skrattade åt misären, tryckte in min ena Sudio i högerörat och somnade på det vänstra. Vilket avslut.

Personer blir som special­intressen: hon ska vara feminist, vänster, studera konst och se ut som en indietjej från -93.

Det där med dejting är en märklig företeelse. Mest för att det inte intresserar mig, men också för alla oskrivna regler jag aldrig lyckats avkoda. Är ett enkelt hej vänligt eller bara stötigt? Jag har nog aldrig varit riktigt kär, bara fascinerad. Personer blir som specialintressen: hon ska vara feminist, vänster, studera konst och se ut som en indietjej från -93. Inte för att objektifiering – det är sjukt ofräscht – men jag snöar in och förväntar mig att hon ska vara genial.

Det om det – inte för personligt.

Skanstull

Promenerade från Skanstull till Kungsgatan för att döda några timmar och bara koppla bort världen lite grann. Köpte presenter på Akademi­bokhandeln, grillkorgar på Ikea och kläder till kidsen från Lager 157. När man bor i ingenstans är det så skönt att kunna promenera i en stad som aldrig tar slut.

Kungsgatan

Tåget mot Västerås för att träffa Astrakan. Vid sju blev det pizzeria, och tre timmar blev plötsligt åtta. Vi pratade non-stop. Jag insåg (igen) att jag kan bli lite väl personlig. Jag måste jobba på det – att läsa av rummet bättre.

Klev över hallmattan strax efter midnatt. Te, sedan sömn. En bra resa ändå.
Hur ser din perfekta Stockholmstrip ut?