
Frustrerande långsamt
Jag hade ett möte med dottern – det gick bra. Vi är på väg, även om jag inte riktigt vet åt vilket håll. ”Ge det tid”, heter det, men det går så frustrerande långsamt. Nytt möte nästa vecka. Det om det.
Och om jag får skriva det: en ensam kamp.

Mina matlådor består till 75 % av Oumph. Jag gillar många av deras produkter (läs alla), men för tillfället är Ch*cken Style Chunks min favorit. Jag brukar ha grönsaker till, men eftersom jag inte orkar göra en sallad ligger de lager för lager. Det kan inte finnas någon på jorden som tycker det ser aptitligt ut, vilket innebär att jag får sitta själv och äta. Ganska skönt.



