Rastlöshet och kaninhål
En smådryg dag. E svarade inte, så Ikea blev inställt. Inget extrapass på lördagen och plötsligt kändes den lediga fredagen rätt bortkastad. Jag hade kunnat spara komptiden till en annan gång.
Jag har fått tillbaka den där rastlösheten jag har känt under åren. Under 90- och 00-talet försökte jag bota den med alkohol, utgångar och festivaler, och mellan 2017–2021 med Pokémon Go. Inget hjälpte. Idag tog jag en promenad och tvättade – resultatet: nja, nej. Jag plockade ihop möbler och krukor på balkongen och förberedde plats åt dem i källaren, men det är inte sysslor som leder till bättre sömn. Jag får se hur morgondagen ser ut: tvätta klart, fortsätta med balkongen, gå en loppisrunda och åka in till Västerås för en filmkväll. Det är inte aktiviteter som tröttar ut mitt huvud eller kropp, men något att se fram emot.
Det är många som har varit hemma från jobbet de senaste veckorna. Själv har jag märkt av bihålorna och förmodligen är det bara bra att kroppen får vila – men varför tackar den mig med de här signalerna? Den kunde väl bara slappna av, lägga mig i soffan och se Manhattan. Lite som i somras när jag somnade till Amelie.
Det var till och med så att jag på allvar funderade på att damma av spelet och ta mig en lång pokenad. Jag hann dessbättre komma på andra tankar. Det där kaninhålet har jag skrivit om förr.
Lyssnar på Aux Animaux. Hon har gjort några skivor, möjligen lite ojämna men i det stora hela riktigt bra.
