Kategori Dagbok

Då & nu

Sista arbetsdagen för veckan. P har varit här varenda dag, vilket känns skönt. Det är kul att kunna träffa honom mer än normalt. Ingen hemuppgift i väskan – skönt att slippa bråka om det.

Vi gick till affären, eftersom han ska åka skridskor med skolan och får ta med sig fika. Jag hatar egentligen att jämföra hans och min skolgång – det är olika tider – men på den tiden ville jag ha med mig varm choklad och smörgås att värma mig med. Idag är det Oreo och Mer som gäller. Jag minns när jag stod och rörde ihop varm choklad när E skulle till Sportklubbens skridskoskola – tänk om jag vetat hur ute jag var.

Första snön

Meteorologerna lovade snö och den kom. När de ”varnar” på de här breddgraderna brukar man vanligen ana ett par flingor, men idag kom det desto mer. De hann ploga cykelbanorna innan jag skulle till jobbet, men jag bytte ändå till vinterdäck – förra året körde jag utan, vilket inte var optimalt.

Annars är det bara positivt. Det blir lite ljusare och tack vare kylan lite enklare att klä sig.

Omvänd psykologi

P kom över efter skolan och jag fick honom att göra mer än halva matteläxan, utan större knorr. Dessutom fick jag honom att göra fem uppgifter till med orden: ”Jag fixar maten – jag tror inte du kan göra fem tal till innan jag kommer tillbaks.” Det är så skönt att det fungerar med omvänd psykologi. Jag tror han var klar på en kvart.

Missar jag extranumret är det inte hela världen – man är väl ingen jävla jukebox-lyssnare?

I övrigt är det mycket Hurula i lurarna. Det är konsert i Västerås på lördag, även om det känns lite märkligt att gå till O’Learys. Jag hade bokat hotell, men jag hinner hem med sista bussen. Missar jag extranumret är det inte hela världen – man är väl ingen jävla jukebox-lyssnare?