Kategori Dagbok

Pizza och Jeunet-magi

Jag åkte hem till Sjuksköterskan där han, Astrakan och jag bokat in en filmkväll. Vi hade pratat om att se Delikatessen, eftersom Jean-Pierre Jeunet kom på tal för någon månad sen. Förmodligen mitt ”fel” – jag hade en Amelie-period. Jag är väldigt svag för hennes rollkaraktär, miljöerna och franskan – ibland är jag inte mer komplicerad än så.

Amelie

S och A var hungriga och jag följde med till Rönnby Pizzeria för att ”se menyn”. Den visade sig ha flera veganska alternativ, bland annat en Capricciosa med Oumph, men valet föll på en Funghi. God pizza, men osten är vegopizzans akilleshäl och höll inte riktigt måttet. Jag ger den 3 av 5, men ser fram emot att testa Capricciosan.

Delikatessen
Betyg 3

Delikatessen. En postapokalyptisk film med en känsla av 40-tal. Första halvan var riktigt bra, och både miljön och karaktärerna kändes väldigt Jeunet. Möjligen lite överdrivna, men något jag uppskattade – och vad är egentligen normalt kring konsumtion? Tyvärr föll filmen ihop mot slutet och den ”gubbiga” humorn tog över. Lite väl mycket fars, med korta, meningslösa och återupprepade skämt. Jag såg att det var Jeunets första långfilm, vilket kan förklara en del. Jag ger den en trea tack vare miljöerna, karaktärerna och filmens första halva.

Både S och A mindes den som bättre och mindre flamsig, och förmodligen hade även jag sett den med andra ögon i början av 90-talet.

Ingen skugga faller på Jean-Pierre Jeunet. I min värld väger både Amelie och En långvarig förlovning upp för det jag kritiserade i Delikatessen. Tvärtom fick jag sug efter mer…

Rastlöshet och kaninhål

En smådryg dag. E svarade inte, så Ikea blev inställt. Inget extrapass på lördagen och plötsligt kändes den lediga fredagen rätt bortkastad. Jag hade kunnat spara komptiden till en annan gång.

Bulbasaur

Jag har fått tillbaka den där rastlösheten jag har känt under åren. Under 90- och 00-talet försökte jag bota den med alkohol, utgångar och festivaler, och mellan 2017–2021 med Pokémon Go. Inget hjälpte. Idag tog jag en promenad och tvättade – resultatet: nja, nej. Jag plockade ihop möbler och krukor på balkongen och förberedde plats åt dem i källaren, men det är inte sysslor som leder till bättre sömn. Jag får se hur morgondagen ser ut: tvätta klart, fortsätta med balkongen, gå en loppisrunda och åka in till Västerås för en filmkväll. Det är inte aktiviteter som tröttar ut mitt huvud eller kropp, men något att se fram emot.

Det är många som har varit hemma från jobbet de senaste veckorna. Själv har jag märkt av bihålorna och förmodligen är det bara bra att kroppen får vila – men varför tackar den mig med de här signalerna? Den kunde väl bara slappna av, lägga mig i soffan och se Manhattan. Lite som i somras när jag somnade till Amelie.

Pokémon Go

Det var till och med så att jag på allvar funderade på att damma av spelet och ta mig en lång pokenad. Jag hann dessbättre komma på andra tankar. Det där kaninhålet har jag skrivit om förr.

Lyssnar på Aux Animaux. Hon har gjort några skivor, möjligen lite ojämna men i det stora hela riktigt bra.

Pizza, Ikea och The Wombats

Vi är några som brukar beställa pizza till jobbet. Idag är en sådan dag. Det lilla man har att se fram emot–ish. Jag ska vara ledig imorgon och har lovat E att vi ska åka till Ikea. Jag får se om vi kommer dit – jag hoppas.

Musik

Lyssnar på The Wombats: Oh! The Ocean. Det stod att den skulle släppas i december, men den går redan att lyssna på. Insåg att jag hört EP:n med samma namn och att releasen mer är en längre version – typ som ett album. Jag älskar: Sorry I’m Late, I Didn’t Want To Come, även om den känns lite tråkig. Jag kan vara tråkig. The Wombats för mig är fullängdaren Proudly Present A Guide To Love Loss & Desperation och får mig att minnas mitt korridorboende – båda 5+. Tänk om jag tagit itu med det jag ville på den tiden, men som Robert Smiths sjunger: There is no if…