Kategori Dagbok

Städning och insektshotell

Städdag. Min överkänslighet mot damm är en ständig plåga – nu är det både dammsuget och våttorkat. En mindre kul avslutning på semestern, men välbehövlig. Man känner sig själv – det jag inte gör nu, händer inte före jul.

Städdag med dammallergi, jakt på matlådor och en stilla fundering över insektshotellets tystnad – små stunder av välmående och samtal utan polariserade brus.

För att få med P ut föreslog jag Rusta. Jag hade sett reklam om billiga matlådor, men hittade inga. P fick äta på McD – nöjd och glad!

Insektshotell

Vi gick förbi insektshotellet. Inte en insekt syntes till. Parken är fin, men är den inte för vältrimmad för att passa insekterna? Jag sa till P att vi kunde googla vilken nytta de gör i stadsmiljö – men lade tillbaka mobilen och i stället pratade vi om att må bra, och undvika att fastna i polariserade budskap.

Förhoppningsvis bidrar både städningen och ett anspråkslöst insektshotell till något slags välmående.

Det började med en svanfamilj

När jag och barnen var i Solna för ett par veckor sen, passade jag och P på att ta våra kvällspromenader runt Råstasjön. Som jag skrivit förr – en av mina absoluta favoritplatser.

Svan vid Råstasjön

Tisdagskvällen var helt okej – och P:s första promenad runt sjön. Han var där tidigare i somras, men såg svanfamiljen direkt och nöjde sig. Nu var han taggad att återse dem, så besvikelsen var stor när de var borta. Jag satte mig på huk, lugnade honom och förklarade att de har ett bättre ställe lite längre fram – vi fann dem tjugo meter bort.

Ibland måste man visa barn vad de tycker om, tänker jag – hur ska de annars veta?

Jag vet inte varför, men jag går alltid medurs. Gammal vana, kanske. P ville inte gå runt, men vilket barn älskar inte en sandstig, vacker natur och ljudet av fåglar och syrsor? Är man närvarande, lyssnar och pratar, får man dessutom en oförglömlig kväll.

Groda vid Råstasjön

Jag behövde inte tjata – kvällarna efter var det han som ville. Ibland måste man visa barn vad de tycker om, tänker jag – hur ska de annars veta? Den andra kvällen träffade vi familjen svan, flera måsungar, en svart gosig katt, sniglar och en groda som först såg ut som ett torkat löv. P hade en historia om alla – hur de levde, hur de hamnat här och var de bodde. Ibland behöver man bara titta och lyssna för en magisk kväll.

Svart katt vid Råstasjön

Om jag påstår att semestern inte var perfekt – påminn mig om kvällar som dessa.

Sibylla, förlorade cykelturer och ett sent sommarlöfte

I förra veckan började jag prata om Sibylla-kiosken som jag och P passerar när vi går till macken. P sa att han aldrig hade sett den och inte mindes att han ätit där. Det var under cykelturerna efter förskolan 2019–2020, så det är inte konstigt att han glömt. Jag lovade att vi skulle dit och äta innan sommarlovets slut.

Sibylla Restaurang

P älskar hamburgare – om konsistensen är rätt. Det är lite av ett lotteri, men han ser alltid fram emot en 90-grammare. Han tog en cheeseburgare utan tillbehör, pommes och dricka, och jag tog halloumi-menyn med några mozzarella sticks till P – eftersom han gillar dem på Max.

Burgare på Sibylla

Precis som vanligt var maten småtrist – ganska dyr och smaklös. P lämnade nästan alla pommes, klagade på burgarens konsistens och snörpte på munnen, sådär som han brukar när han är missnöjd. Inte ens mozzarellan fick godkänt, utan kändes ”torr och tråkig”. Vi hann i alla fall med att besöka den.

Det är synd – man vill ju älska Sibylla. Det är väl nästan det svenskaste som finns bland korvmojar?