Kategori Musik

Deki Alem

Har börjat lyssna in mig på svenska duon Deki Alem. En del hiphop, ett par skopor triphop och lite elektroniskt på det. Riktigt bra.

Jag hade precis lyssnat klart på min playlist med Lovers Skit, när Spotify plötsligt spelade upp något med samma sköna intensitet: Deki Alems ”Fun”.

Att gå från Lovers Skits halvskramliga gitarrer till Deki Alems tunga beats känns mer naturligt än man kan tro. De har en del gemensamma nämnare och ett slags kompromisslös attityd som passar mig perfekt. På Spotify kan man leta upp Live från Slaktkyrkan och, inte helt oväntat, är de ett band som tycks upplevas bäst live.

Jag såg att de ska spela på Fållan den 6:e mars, men då är jag tyvärr upptagen på annat håll. Det svider.

Tyranny >For You< 35 år

Idag är det 35 år sedan Front 242 släppte Tyranny For You. Jag minns att jag hängde på låset nere på Skivbörsen samma dag den kom ut. Förväntningarna var skyhöga efter singeln ”Tragedy For You” – som gått varm där hemma, precis som Anton Corbijns geniala video på MTV:s 120 Minutes.

Jag minns besvikelsen när ”Sacrifice” drog igång – vilket sömnpiller! ”Rhythm Of Time” höjde visserligen tempot och väckte lite hopp, precis som ”Moldavia” (som i efterhand visat sig vara ett av deras bästa livespår), men det var nog inte förrän ”Tragedy For You” dök upp som jag insåg vad som saknades: ENERGI!

Front 242 ska helt enkelt upplevas live, med ett tryck som den här skivan aldrig riktigt når upp till.

På den tiden var Front ändå Front. Jag lyssnade en hel del på plattan, men återvände alltid till Front By Front – som jag än idag håller som ett betydligt starkare album. Front 242 ska helt enkelt upplevas live, med ett tryck som den här skivan aldrig riktigt når upp till.

Mizantrop, Possessor och jakten på tisdags­känslan

Fick en notis om att She Past Away släpper fullängdaren Mizantrop om ett par veckor. Singlarna ”Inziva” och ”Ölüm Günüm” har verkligen gett mersmak – det ska bli riktigt kul att se dem live snart. Dark wave när den är som bäst.

Samma pepp gäller för kanadensiska Traitrs. Deras singelsläpp inför Possessor lovar gott. Jag missade dem i höstas på grund av barnhelg, och frågan är om det är värt att hosta upp ett par tusen för att åka ner till Subkult enbart för att se dem och Cat Rapes Dog?

Spontaniteten i att ringa en polare på tisdagskvällen, bara för att sitta i en bil på väg mot en festival ett par dagar senare.

Ibland kan jag verkligen sakna 90- och 00-talet. Spontaniteten i att ringa en polare på tisdagskvällen, bara för att sitta i en bil på väg mot en festival ett par dagar senare.