Igår dök solen faktiskt upp. Riktigt lyxigt, även om jag satt fast i jobb. Jag får vara tacksam för de strålar jag upplevde fram till lunch. Idag är det tunga moln igen. Trots att de är ljusare än de typiska regnmolnen släpper de inte igenom något ljus. Det såg ut att kunna bli halvklart till helgen, men när jag tittar per timme blir det lika grått som vanligt. Enligt Klart ska solen visa sig den femte februari. En dag – den som lever får se.
P kom iväg till skolan. Första slöjdlektionen med det nya upplägget som läraren presenterat. Jag följde honom dit, och när jag senare frågade hur det gått fick jag ett ”ja!” till svar. Vad det nu faktiskt betyder i hans värld.
E var kvar här hemma när jag kom hem efter jobbet. Jag kopplade in hennes elgitarr tidigare idag och den lät – den lät verkligen!
Jag älskade när Robyn släppte ”Dopamine” i november, men glömde nästan bort den när jag hörde ”Talk To Me” häromdagen. Nu längtar jag nästan sjukt mycket efter årets pridesommar.
Det snöade hela dagen, så jag körde mina 15-minuterspass här hemma. Hallen – nja, nästan – och sen köket, skrivbordet, dubbla diskmaskiner och tvätt. Jag överdrev såklart när jag skrev att jag inte kan fokusera längre än en kvart, men det fungerar faktiskt bäst med små, snabba mål. Annars är jag lätt lite överallt. Imorgon väntar ett par bokhyllor.
De mognar fortare än man tror – på både gott och ont.
Pratade med kidsen om Skurkarnas skurk inför biopremiären. P tvekade och E går bara om P vill. Vi får se. För ett år sedan var böckerna religion och P skrek rakt ut av lycka så fort filmen kom på tal. De mognar fortare än man tror – på både gott och ont.
Fick ut båda på en kort eftermiddagspromenad. Det blev inget lördagsgodis igår, så de fick köpa någonting litet idag istället.
