Sommarens sista semesterdag. Lite småfix med cyklarna jag renoverat – kedja, lyktor och ringklocka.
Jag tog en första tur på min – den går så tyst och fint.
Vi ställde in bowlingen, barnen ville bara ta det lugnt. En veckas sommarlov kvar, men det är klart att de känner av hösten redan nu.
Jag hade planerat att laga min gamla studentcykel under semestern, och eftersom söndagen ändå regnade bort tog jag tag i mitt lilla projekt.
För att göra en lång historia kort: för ca fyra år sedan gick den inte längre att trampa och jag utgick ifrån att det var vevlagret. Även om jag älskade cykeln hittade jag aldrig orken att ta itu med den.
Nu visade det sig vara en mutter som vridit sig och fick bakhjulet att bete sig lite märkligt. Så fel man kan ha. I morgon får det bli en kortare provtur för att se att den rullar som den ska.
Den har varit saknad. I slutet av augusti är det 20 år sedan jag fick den av Studentkåren i Eskilstuna. Det är den cykel jag haft längst, och den jag har flest minnen med. Jag tänker på alla lekparker jag och E besökte när hon var liten, och på alla cykelturer jag tog med P.
Eftersom jag lovat mig själv att titta på E:s cykel tog jag itu med den direkt efter. Jag lagade en punktering på den förra året, men efter en ny punktering bara några dagar senare blev den stående. Jag vet inte hur mycket hon brydde sig, men sommaren övergick i höst och det blev aldrig av. Man är inte mer än människa ibland.
Vet inte var all ork kom ifrån, men nu tog jag mig tid. Nytt däck och slang, lagat framlyse samt nya reflexer och ett nytt lås. Det enda som är kvar nu är ett nytt baklyse. Jag hoppas hon blir nöjd, även om det är mitten på juli.
Nu har hon både cykel och skateboard.
