Etikett film

När det bästa visar sig vara just ensam

Fredag och veckoslut. Jag hade planerat att åka till Stockholm och se Henric de la Cour, men eftersom E var kvar hos mig valde jag att stanna hemma. Hon klarar sig, men jag fick känslan av att hon inte ville vara själv, även om det kan gå ett dygn mellan våra samtal.

5/6

Ändå blev jag rastlös och googlade runt. Det visade sig att Franz hade Sverigepremiär, så jag tog såklart bussen in till Västerås och Elektra Bio. Fyra i salongen!? Hur är det ens möjligt? Det var en underbar skildring av Kafka, regisserad Agnieszka Holland. Filmen bestod av korta episoder ur hans liv, tillsammans med fragment från hans böcker. Jag ger den en femma av sex – men är den lika bra om ett halvår eller två kan femman ses som en sexa.

Elektra Bio

Det är som bekant inte första gången jag går på bio ensam och i går var det riktigt skönt. Jag har haft den där tanken att jag ska göra saker med andra, men varför ”låta det bästa vara möjlighetens fiende”? I det här fallet visade sig dessutom det bästa vara just ensam.

Man ska inte plåga sig själv med olycka.

Efter filmen hade jag 52 minuter till godo innan bussen gick hem. Jag gick upp mot Ruths Ölhus, men när jag hörde ”Eloise” eka ut över Stora Gatan styrde jag om mot Stora Torget och O’Learys. Man ska inte plåga sig själv med olycka. Jag hann med en snabb Hof innan jag gick tillbaka ner mot stationen och bussen hem.

Ett riktigt lyckat avslut på veckan, om ni frågar mig.

(5000) Days of Nothing

Vi hade planerat för Stadium Outlet och Rusta, men när vi skulle gå ville de inte följa med. E skulle behöva en bättre vinterjacka – det är under nollan nu.

Jag spelade lite Minecraft med P, men han tröttnade relativt snabbt. Själv hade jag problem med lagg – vilken öken.

Jag avslutade dagen med (500) Days Of Summer, den enda film jag orkade se. Det är kanske min bästa feel good-film. Tänk att dejta någon som verkligen lyssnar på musik.

Pizza och Jeunet-magi

Jag åkte hem till Sjuksköterskan där han, Astrakan och jag bokat in en filmkväll. Vi hade pratat om att se Delikatessen, eftersom Jean-Pierre Jeunet kom på tal för någon månad sen. Förmodligen mitt ”fel” – jag hade en Amelie-period. Jag är väldigt svag för hennes rollkaraktär, miljöerna och franskan – ibland är jag inte mer komplicerad än så.

Amelie

S och A var hungriga och jag följde med till Rönnby Pizzeria för att ”se menyn”. Den visade sig ha flera veganska alternativ, bland annat en Capricciosa med Oumph, men valet föll på en Funghi. God pizza, men osten är vegopizzans akilleshäl och höll inte riktigt måttet. Jag ger den 3 av 5, men ser fram emot att testa Capricciosan.

Delikatessen
Betyg 3

Delikatessen. En postapokalyptisk film med en känsla av 40-tal. Första halvan var riktigt bra, och både miljön och karaktärerna kändes väldigt Jeunet. Möjligen lite överdrivna, men något jag uppskattade – och vad är egentligen normalt kring konsumtion? Tyvärr föll filmen ihop mot slutet och den ”gubbiga” humorn tog över. Lite väl mycket fars, med korta, meningslösa och återupprepade skämt. Jag såg att det var Jeunets första långfilm, vilket kan förklara en del. Jag ger den en trea tack vare miljöerna, karaktärerna och filmens första halva.

Både S och A mindes den som bättre och mindre flamsig, och förmodligen hade även jag sett den med andra ögon i början av 90-talet.

Ingen skugga faller på Jean-Pierre Jeunet. I min värld väger både Amelie och En långvarig förlovning upp för det jag kritiserade i Delikatessen. Tvärtom fick jag sug efter mer…