Biodag: Super Mario Galaxy
Jag och P hade planerat att se den nya Super Mario Galaxy-filmen, och igår kom vi äntligen iväg. Jag frågade om E ville följa med, men hon tackade vänligt men bestämt nej.
Barnen ville ha korv med bröd till lunch, vilket passade utmärkt då det går snabbt att laga och Flandern Runt gick av stapeln. Eftersom vi var tvungna att gå till bion kvart över fyra, var det kul att hinna se Pogačars avgörande ryck innan dess. Det känns så drygt att cykelklassikerna går på Eurosport 1 ena veckan, för att veckan efter ligga på Max eller Eurosport 2. Pengar, pengar…
Barnen ville ha korv med bröd till lunch, vilket passade utmärkt då det går snabbt att laga och Flandern Runt gick av stapeln. Eftersom vi var tvungna att gå mot bion kvart över fyra, var det skönt att hinna se Pogačars avgörande ryck strax före. Det känns för övrigt så drygt att cykelklassikerna går på Eurosport 1 ena veckan, för att veckan efter ligga på Max eller Eurosport 2. Pengar, pengar…
Påskhelgen var både kall och blöt i år, men inte ens ett skyfall i utkanten av stormen Dave kunde få en laddad P att ställa in. Filmen visades med både svenskt och engelskt tal, och P valde originalversionen med Jack Black som Bowsers röst. Det var så pass fullt i foajén att kön ringlade ut på trottoaren, och när vi väl kunde kliva in trängde sig en annan familj in efter oss så att vi stod som hopträngda sillar. Jag förstår mig inte på föräldrar som inte kan visa hänsyn och vänta ett par minuter, men år 2026 känns det tydligen som överkurs.
Jag har lite svårt för den här ”jag vill kunna bre ut mig som hemma”-mentaliteten som tycks ha blivit norm. Gubbgnäll – ja, jag vet!
Inne i salongen var det tvärtom lugnt och gott om plats. Jag hade bokat längst bak, så vi hade två–tre tomma rader fram till närmsta familj – ren lyx! P har frågat om att få sitta på raderna med fotpall någon gång, men vem vill sitta med andras fötter precis framför ansiktet? En ganska vidrig tanke. De har i alla fall inte börjat servera mat i den här salongen än. Jag har lite svårt för den här ”jag vill kunna bre ut mig som hemma”-mentaliteten som tycks ha blivit norm. Gubbgnäll – ja, jag vet!
Filmen då? Jag tyckte första filmen var bra och hade väl ungefär samma förväntningar på den här. Den inleddes lovande, men ganska snart byttes en genomtänkt storyline ut mot spretiga delhistorier där rollfigurerna kom i skymundan. Det kändes lite som: ”Vi kastar in Yoshi, så löser det sig”, men inte ens det fungerade då han blev lika anonym som de andra. Tänker jag fel när jag inbillar mig att det finns tillräckligt färgstarka karaktärer i Mario-världen för att bygga en riktigt stark story kring?
Det blev ett fint avslut på påskhelgen och pappaveckan. Väl hemma serverades nuggets till P medan jag och E åt spaghetti med färssås och parmesan. P vred sig lite oroligt när vi skulle sova; det visade sig att han var nervös inför nystarten i skolan. Jag påminde honom om att han har en hel veckas påsklov kvar att se fram emot, vilket han hade glömt. Han slappnade av direkt, satte på en podd med IJustWantToBeCool och somnade på fem snabba.
