
Sugen-osugen
Sugen-osugen på någonting. Svårt att förklara. Känslan av att komma ut bland folk lockar, men inte att binda upp mig genom att smsa någon som jag sedan måste träffa. När folk frågar hur det känns att bo en bit bort är det nog det här som tynger mig mest. Hade jag bott i Västerås hade jag bara kunnat ta en promenad ner mot stan, känna efter och ringa ut någon om jag orkat. Nu är det en timme på buss. Visst, visst, jag kan gå ner till mitt lokala Bishops, men med vetskapen om att jag blir sittande själv. Det är ju inte det jag är ute efter om jag väljer att gå ut. Svårt att beskriva för extroverta kanske.

Det har varit jätteskönt med en inarbetad fredag. Jag vaknade tidigt, men kunde somna om och klev inte upp före elva. Det är kanske därför jag känner mig lite seg – jag sov helt enkelt för länge. Inte gjorde den korta promenaden till Lidl någon större skillnad heller. Jag känner mig lite så där vårdeppig som jag brukar göra i april eller maj – typ lite ”Nothing but Something”. Inte ens jag kan ha brist på D-vitamin i juli, vilket läkarna annars brukar skylla på med orden: ”Du kan inte använda solkräm i december!”
Klockan är fem och min plan är att hinna ut till Systembolaget och köpa en påse med Galgberget.

