Etikett jultraditioner

Dörren som kom av sig (och hittade tillbaks)

Jag slog upp Aftonbladet och läste att föräldrar börjat tröttna på nissen. I min värld är det bara en dörr som sätts upp på väggen, men för andra tycks den vara ännu ett stressmoment inför julen. Precis som med Pokémon Go var jag sen på bollen och förstod lite för sent att figuren förväntades hitta på en massa klämkäcka bus. Lite som Bingolottos pausunderhållning, fast för barnen – inget för mig med andra ord. Då jag inte mådde så bra glömde jag ofta bort det – men jag la dit en liten godis ett par–tre gånger i veckan.

Min nisse är kanske inte den roligaste, men han är tillräcklig för att skapa ett varmt barndomsminne.

Efter en mammahelg lämnade nissen en lite större gåva.

Förra året protesterade P: Pappa, jag är faktiskt tio år – jag vet att Nisse inte finns. Så i år satte jag aldrig upp någon dörr, men när vi pyntade granen den tredje advent kom P på att den saknades. Den flyttade in samma eftermiddag, och eftersom de bara får någonting litet var det inte svårt att hitta godis för de återstående dagarna.

Jag förstår mig inte på prestationskraven. Min nisse är kanske inte den roligaste, men han är tillräcklig för att skapa ett varmt barndomsminne. Varför slå knut på sig själv?

Livets prioriteringar

Hur förklarar man för folk att man inte orkar lyssna på halvtrist synthpop längre? Själv kan jag ha svårt att bara säga nej, när jag vet att jag får umgås med någon jag verkligen uppskattar.

De senaste åren har jag sett DB spela live någonstans kring jul. Min egen lilla jultradition. I år trodde jag traditionen skulle brytas, men för ett par veckor sedan postade Hökarängens Antikvariat om en DB-spelning! Jag blev lika besviken som jag först blev glad, när jag insåg att barnen hade pappavecka. Livet, tänkte jag, samtidigt som jag skrollade ner och såg att det fanns en ny chans på Fylkingen veckan efter – kul!

Jag vet att det inte är samma sak, men det är så förbannat svårt att klona sig.

Idag frågade Thaiboxaren om jag ville gå på S.P.O.C.K samma kväll. Jag hade gärna gått ut med honom, men å andra sidan lovade jag att komma ut till ön under nyårsveckan. Jag vet att det inte är samma sak, men det är så förbannat svårt att klona sig.

Jag älskade S.P.O.C.K med sina Star Trek-inspirerade texter i början och mitten av 90-talet – men det var 30 år sedan.