Etikett kidsen

Sommardagar som går på sparlåga

Egentligen var det inte Pinchos jag trodde att jag skulle skriva om igår. Men tänk – vi kom iväg ändå. I kalendern stod det: ”Hurula släpper nytt.” Jag öppnade Spotify så snart jag vaknat, men möttes istället av en annan notis: ”Take Me To The Pilot” – ny singel av Saint Etienne.

Tack vare ”Glad”, deras singel från maj, var förväntningarna höga. Men känslan byttes snabbt mot ett mindre ”jaha?”. Jag skrev in Hurula, skrollade ner till Existens och tryckte på play.

Det har faktiskt blivit väldigt lite musik under semestern. Jag måste lösa Spotify till stereon på ett smidigt sätt.

Lördagen var lika lugn. Två dagar kvar av semestern, och jag märker att jag mest väntar ut den. Ingen jobbångest – inte alls – men jag har svårt att motivera en sista utflykt. Jag hade en plan med P, men den får vänta till hösten.

Secondhandbutiken hade 50 % på allt, så jag tog en promenad. Kom hem med ett par böcker, bland annat Stephen Kings Christine. Den går väl att läsa, tänkte jag. Jag tror att E kommer börja läsa mer, och då ligger kanske Kings böcker bra till – förmodligen på engelska. Om det är något jag är glad över är det att båda barnen älskar engelska. Jag hoppas att vinden blåser dem rätt.

Sibylla, förlorade cykelturer och ett sent sommarlöfte

I förra veckan började jag prata om Sibylla-kiosken som jag och P passerar när vi går till macken. P sa att han aldrig hade sett den och inte mindes att han ätit där. Det var under cykelturerna efter förskolan 2019–2020, så det är inte konstigt att han glömt. Jag lovade att vi skulle dit och äta innan sommarlovets slut.

Sibylla Restaurang

P älskar hamburgare – om konsistensen är rätt. Det är lite av ett lotteri, men han ser alltid fram emot en 90-grammare. Han tog en cheeseburgare utan tillbehör, pommes och dricka, och jag tog halloumi-menyn med några mozzarella sticks till P – eftersom han gillar dem på Max.

Burgare på Sibylla

Precis som vanligt var maten småtrist – ganska dyr och smaklös. P lämnade nästan alla pommes, klagade på burgarens konsistens och snörpte på munnen, sådär som han brukar när han är missnöjd. Inte ens mozzarellan fick godkänt, utan kändes ”torr och tråkig”. Vi hann i alla fall med att besöka den.

Det är synd – man vill ju älska Sibylla. Det är väl nästan det svenskaste som finns bland korvmojar?

1974

Tre nätter i Solna går snabbt. För tredje dagen i rad åt jag frukost utan barnen, men jag håller med dem – det är för varmt för att äta. Efter frukosten startade jag disk­maskinen, städade och plockade ihop våra saker. Efter en snabb och smidig utcheckning köpte barnen frukost, innan vi tog Tvär­banan till Solna Centrum. Vilka minnen man har från den stationen – när Råsunda fanns.

Vi lämnade inte Solna under hela resan. E var inte intresserad av att åka in till stan, och P lever sitt eget liv – men jag försökte i alla fall. Det är tråkigt när man har planerat några aktiviteter, men värmen gjorde väl sitt till. Jag frågade barnen, och de var nöjda med resan – och det är väl det som räknas? Jag bokade resan för deras skull.

Jag såg inte fram emot hemresan. Två byten för en resa på under 15 mil, tack vare Trafikverkets årliga järnvägs­underhåll. Jag ska inte klaga, men ibland önskar man att det inte var avstängt på samma ställe år efter år. Efter sista buss­bytet hade jag en utsikt som påminde om en viss skiva från 1974. Vilket väder och vilken vy!

Jag kan inte säga annat än barnen – trevliga dagar och fint väder. Det är inte alltid antalet aktiviteter som är det viktigaste, utan vad man gör tillsammans. E var trött, men på bra humör. P älskade kvälls­promenaderna, och även om hans humör skiftade inne på Mall of Scandinavia, gick det bättre än väntat.