Etikett måendet

Måndagssol

Äntligen helg. Det har varit en tung vecka. Inte för att det har varit segt att komma iväg till jobbet, utan mer dagarna som helhet. Idag var det intro i den ena universitetskursen. Den lät tidskrävande, så vi får väl se om jag hinner med båda – jag har ju ett liv att leva också. Men ändå: kul att våren är på gång.

Jag får se om jag hinner med båda – jag har ju ett liv att leva också.

Barnhelg. Vi har inga planer och det ser ut att bli ännu en kall helg. Apropå att kicka igång våren i januari – har den någonsin varit gråare? De har lovat lite sol på måndag. Men vem är bitter?

På jakt efter harmonin

I fredags åkte jag äntligen till Västerås för den där skrivbordslampan jag haft i tankarna sedan förrförra sommaren. I en tid präglad av slit-och-släng känns det skönt att låta ett sådant beslut få ta lite tid.

I en tid präglad av slit-och-släng känns det skönt att låta ett sådant beslut få ta lite tid

Eftersom jag ska börja plugga var det hög tid – och den passar perfekt. Det hade varit så typiskt mig att störa harmonin med något gult eller svart, så det blev en beige. Trist? Kanske, men för mig är den ren energi.

När jag ändå var i stan passade jag på att träffa Syster med familj. Skönt att avrunda en energikrävande shoppingrunda i lugn och ro.

Igår: den perfekta dagen efter några dygn på resande fot. Soffan, duschen och sedan rakt ner i sängen. Ingen tv, inga måsten – bara andas.

30 november

Klockan 20.23 stod jag ute på Maxi och sms:ade E med orden: ”Kan du fråga P om en chokladkalender från Marabou duger?” Jag hade egentligen inte glömt bort att jag skulle köpa, men jag är extremt usel på datum.

Alltså – jag vet att det är i slutet av november, men någonstans försvinner den självklara kopplingen att november förr eller senare övergår i december. Det är då jag tvingas ut på en sen kvällspromenad i höstregnet – för att inse att kalendern kommer kosta 175 spänn.

Fast – med handen på hjärtat var livet komplicerat då också.

Efter några korta svar från kidsen visade det sig att han ville ha en enklare för 24.50. Jag betalade och plötsligt kändes allt som en promenad med Kents Tillbaka till samtiden i lurarna hösten 2007. Fast – med handen på hjärtat var livet komplicerat då också.

Det har varit en bra helg. Jag är fortfarande lite trött i huvudet efter den förra, men är på väg tillbaka. Att jag inte orkat blogga är ett tydligt tecken. Hur ska det bli efter nästa – död fram till jul?