Etikett måendet

På jakt efter harmonin

I fredags åkte jag äntligen till Västerås för den där skrivbordslampan jag haft i tankarna sedan förrförra sommaren. I en tid präglad av slit-och-släng känns det skönt att låta ett sådant beslut få ta lite tid.

I en tid präglad av slit-och-släng känns det skönt att låta ett sådant beslut få ta lite tid

Eftersom jag ska börja plugga var det hög tid – och den passar perfekt. Det hade varit så typiskt mig att störa harmonin med något gult eller svart, så det blev en beige. Trist? Kanske, men för mig är den ren energi.

När jag ändå var i stan passade jag på att träffa Syster med familj. Skönt att avrunda en energikrävande shoppingrunda i lugn och ro.

Igår: den perfekta dagen efter några dygn på resande fot. Soffan, duschen och sedan rakt ner i sängen. Ingen tv, inga måsten – bara andas.

30 november

Klockan 20.23 stod jag ute på Maxi och sms:ade E med orden: ”Kan du fråga P om en chokladkalender från Marabou duger?” Jag hade egentligen inte glömt bort att jag skulle köpa, men jag är extremt usel på datum.

Alltså – jag vet att det är i slutet av november, men någonstans försvinner den självklara kopplingen att november förr eller senare övergår i december. Det är då jag tvingas ut på en sen kvällspromenad i höstregnet – för att inse att kalendern kommer kosta 175 spänn.

Fast – med handen på hjärtat var livet komplicerat då också.

Efter några korta svar från kidsen visade det sig att han ville ha en enklare för 24.50. Jag betalade och plötsligt kändes allt som en promenad med Kents Tillbaka till samtiden i lurarna hösten 2007. Fast – med handen på hjärtat var livet komplicerat då också.

Det har varit en bra helg. Jag är fortfarande lite trött i huvudet efter den förra, men är på väg tillbaka. Att jag inte orkat blogga är ett tydligt tecken. Hur ska det bli efter nästa – död fram till jul?

Introvert

Jag blev verkligen helt slut av den gångna helgen. Dels jobbade jag extra och dels var det nya bekantskaper, alkohol och mycket folk i en liten lokal.

Missförstå mig rätt – jag var på ett perfekt humör och älskade att vara en del av det varenda minut. Jag är så glad att Feministen bjöd in mig och att jag fick en helkväll – det gjorde min helg.

Problemet är dagen efter, dagarna efter, eller veckan efter.

Problemet är dagen efter, dagarna efter, eller veckan efter. Jag går till jobbet, gör det jag ska och säkert mer än så, men privat är det säng- och viloläge i en vecka. Det är onsdag kväll och jag har knappt suttit vid datorn sen i lördags. På gott och ont förstås. Bra att det inte är mitt liv, men samtidigt…äsch, jag vet inte. Det spelar mindre roll.

Tänk om jag hade förstått det här tidigare. När jag längtade efter sambo­förhållanden, hatade när folk kallade mig blyg och dunkade huvudet blodigt för att orka socialisera på samma sätt som mina vänner gjorde.