Etikett P

Kvalitetskrav och rimliga nej

P hörde av sig och ville komma hem redan under juldagskvällen. Men med mig i Västerås blev det ett nej – det känns inte bra att ha barnen hemma när jag är bortrest. Jag lovade att han kunde komma hur tidigt han än ville på morgonen istället.

Jag har tagit på mig mer än jag borde, men ska bli bättre på att dela upp ansvaret.

Det låter som ett nyårslöfte, men jag har lovat att ta hand om mig själv det kommande året. Jag har tagit på mig mer än jag borde, men ska bli bättre på att dela upp ansvaret.

Jag tänkte gå på KIS annandagsmatch, men när jag insåg att det handlade om ett bottenmöte i division 1 östra tog jag det mogna beslutet att stanna hemma. Jag har vissa kvalitetskrav, även om utomhusmatcher har sin charm.

Det blev en skön dag på hemmaplan för oss alla istället. Jag tror vi behövde det.

Dörren som kom av sig (och hittade tillbaks)

Jag slog upp Aftonbladet och läste att föräldrar börjat tröttna på nissen. I min värld är det bara en dörr som sätts upp på väggen, men för andra tycks den vara ännu ett stressmoment inför julen. Precis som med Pokémon Go var jag sen på bollen och förstod lite för sent att figuren förväntades hitta på en massa klämkäcka bus. Lite som Bingolottos pausunderhållning, fast för barnen – inget för mig med andra ord. Då jag inte mådde så bra glömde jag ofta bort det – men jag la dit en liten godis ett par–tre gånger i veckan.

Min nisse är kanske inte den roligaste, men han är tillräcklig för att skapa ett varmt barndomsminne.

Efter en mammahelg lämnade nissen en lite större gåva.

Förra året protesterade P: Pappa, jag är faktiskt tio år – jag vet att Nisse inte finns. Så i år satte jag aldrig upp någon dörr, men när vi pyntade granen den tredje advent kom P på att den saknades. Den flyttade in samma eftermiddag, och eftersom de bara får någonting litet var det inte svårt att hitta godis för de återstående dagarna.

Jag förstår mig inte på prestationskraven. Min nisse är kanske inte den roligaste, men han är tillräcklig för att skapa ett varmt barndomsminne. Varför slå knut på sig själv?

Då & nu

Sista arbetsdagen för veckan. P har varit här varenda dag, vilket känns skönt. Det är kul att kunna träffa honom mer än normalt. Ingen hemuppgift i väskan – skönt att slippa bråka om det.

Vi gick till affären, eftersom han ska åka skridskor med skolan och får ta med sig fika. Jag hatar egentligen att jämföra hans och min skolgång – det är olika tider – men på den tiden ville jag ha med mig varm choklad och smörgås att värma mig med. Idag är det Oreo och Mer som gäller. Jag minns när jag stod och rörde ihop varm choklad när E skulle till Sportklubbens skridskoskola – tänk om jag vetat hur ute jag var.