
Underbara initiativ & stora framsteg
Ett par föräldrar till en av P:s klasskompisar hade bjudit in hela klassen till ett grönområde där de skulle bjuda på glass och fika, så att barnen kunde leka av sig lite inför sommarlovet. Jag blev så glad när jag läste det – vilket underbart initiativ!

Jag har inte tjatat utan försökt peppa honom, men när jag kom hem från jobbet orkade han helt enkelt inte. Han är trött efter skolan, vilket jag verkligen förstår. Efter påsklovet började han i en mindre grupp för att klara av dagarna, vilket har fungerat bra, men jag har varit lite orolig för att han ska tappa både vänner och den sociala miljön.
Vilket lyft det har blivit, och han har ett helt annat självförtroende nu.
Han har pratat en del om skolresan de samlar in pengar för, men när han förstod att de ska åka i sexan kändes det väldigt långt bort. Här finns väl också en rädsla för att han tappar anknytningen till klassen – och vice versa.
Jag var på ett avstämningsmöte med hans mentorer inför sommarlovet och de hade redan planerat in att han ska gå på vissa engelskalektioner tillsammans med klassen under höstterminen. Han har fått en väldigt engagerad pedagog som han fått bra kontakt med. Nu är det bara att hoppas att hon blir kvar.

Vilket lyft det har blivit, och han har ett helt annat självförtroende nu. Idag kom han hem med en faktatext om Warcraft som han skrivit – klart han var stolt!

