Etikett restaurang

Djäkneberget fick bli Bastard Burgers

Jag hade planerat ett första maj-firande på Djäkneberget, men insåg snabbt att barnen skulle bli svårövertalade. E är inte särskilt intresserad av utflykter och det enda P hade i huvudet var Bastard Burgers.

Vasaparken

P bestämde sig för att hänga på bara en halvtimme innan tåget gick, så det blev en rask promenad ner till stationen. Tjugo minuter senare steg vi av i Västerås och möttes av maratonlöpare i Vasaparken. Jag sprang till och med in i en bekant som precis gått i mål – han såg såklart knappt andfådd ut.

De var goda, men kanske inget man åker fyra mil för, kan jag tycka.

För husfridens skull inledde vi på BB med chicken nuggets. Jag trodde att det var burgarna som lockade, men tydligen är det stripsen som är grejen. De var goda, men kanske inget man åker fyra mil för, kan jag tycka. Själv nöjde jag mig med en Pepsi Max.

Inredning på Bastard Burgers

När han var mätt tröttnade han, men vi hann med en snabb vända på Normal och Hemmakväll innan vi rullade hemåt igen. Trist att missa Punkfrida, men jag var förberedd på att det skulle sluta så här. Jag försöker åtminstone locka med barnen – det är det viktiga. Jag får planera egna utflykter när P blivit lite större.

Minecraft

Väl hemma anslöt han till min nya Minecraft-värld. Jag har hittills inte sett ett enda träd, eftersom vi startade mitt i en öken omringad av badlands. Det blir nog vår nya realm. Planen är att spela max 30–40 minuter om dagen för att inte tröttna. Vi får se hur det går.

Decemberpromenad & sommarminnen

Jag förstår ju att de fyller en funktion, men under hösten tröttnade jag på alla tilläggs- och utkörningsavgifter. Istället har jag en deal med kidsen: vi kan äta snabbmat ibland – om vi går dit!

Vi kan äta snabbmat ibland – om vi går dit!

Igår frågade P om McDonald’s. Eftersom han varit lite svåraktiverad under veckan kändes en promenad som en bra idé. Runt nollstrecket, vindstilla och ingen nederbörd – vilket decemberväder!

Tidigare under dagen föreslog jag innebandy, men han är lite nervös för ljudnivån. Nu fick han nya hörselkåpor i julklapp, men de behöver testas innan vi tar en dagsutflykt till Västerås. Lite synd att vi missade matchen ändå, Rönnby slog Thoren med 7–6. Men med en publiksiffra på 1 000 personer hade vi kanske inte blivit så långvariga.

Jag ska inte ljuga, jag längtar tillbaka till sommarkvällarna när vi var ute på våra kvällspromenader. Men jag har en idé till nästa gång han kommer.

Pinchos, små bestick och stora minnen

P har pratat om Pinchos sedan i julas, och det var nummer två på hans att-göra-på-semestern-lista. Igår gick vi dit – och det blev väldigt lyckat. P nämnde inte bordsplaceringen, njöt av maten och satt kvar tills han var mätt och belåten – fem plus!

Det märktes att P uppskattade sitt förra besök: appen man beställer i, popcornen i entrén och exakt vad han skulle äta – han hade full koll. Han valde från Kidz-menyn: burgare, pommes, pannkakor och en chokladboll till efterrätt, medan jag tog vitlöksbröd, friterad blomkål, chili-ch**se-burgar och en äppelkompott. De rekommenderade fem–sex rätter, men även om mycket lät gott tog jag det lugnt.

Några tråkiga bilder på delar av maten.

Jag föredrar pubar framför restauranger, men det var ingen tvekan om vi skulle gå dit. Dessutom fick jag en andra chans att insupa Bill & Bobs gamla lokaler och berätta för P om vad som varit ”mitt andra vardagsrum”, innan det såldes och indie-känslan försvann. Då serverade BC öl till stamkundspris, de visade både engelska och italienska ligan, Stålis svarvade plattor och volymen höjde till tonerna av ”Panic on the streets of London” – vilka vackra minnen.

Äppelkompott

Vi fick in maten och upplevde semesterns kanske trevligaste eftermiddag. Det är sällan vi äter tillsammans i lugn och ro, men där och då var allt perfekt. Han förklarade smaker, varför han tyckte om dem och hur mycket han sett fram emot att få äta med Pinchos små bestick igen. Han hade verkligen längtat. Jag är egentligen tveksam till koncept som liknar Pinchos, men jag erkänner – jag blev positivt överraskad.

När vi ätit klart fick P uppleva den klassiska Walk of Shame på Bondtorgets ojämna kullerstenar. Under Bill & Bob-eran skrek alltid Mikro: – Man ser alltid full ut när man går här! Som sagt – en fin eftermiddag och fina minnen.

Vi gick in på Fredagskväll innan vi åkte hem. På kvällen frågade P om vi kunde se en film och han letade upp Spiderman-piloten från 1977. Det var länge sedan jag såg den och jag minns hur mycket jag älskade den som barn. Jag skäms lite när jag tänker på det, men när jag bodde i studentkorridor 2007 sa jag till ett par grannar att Spiderman var en usel superhjälte – men just där och då var jag väldigt avundsjuk på en granne som precis frågat Lärarinnan om bio.

Ja – minnen, alla dessa minnen.