Etikett studentkorridoren

Pizza, Ikea och The Wombats

Vi är några som brukar beställa pizza till jobbet. Idag är en sådan dag. Det lilla man har att se fram emot–ish. Jag ska vara ledig imorgon och har lovat E att vi ska åka till Ikea. Jag får se om vi kommer dit – jag hoppas.

Musik

Lyssnar på The Wombats: Oh! The Ocean. Det stod att den skulle släppas i december, men den går redan att lyssna på. Insåg att jag hört EP:n med samma namn och att releasen mer är en längre version – typ som ett album. Jag älskar: Sorry I’m Late, I Didn’t Want To Come, även om den känns lite tråkig. Jag kan vara tråkig. The Wombats för mig är fullängdaren Proudly Present A Guide To Love Loss & Desperation och får mig att minnas mitt korridorboende – båda 5+. Tänk om jag tagit itu med det jag ville på den tiden, men som Robert Smiths sjunger: There is no if…

Pinchos, små bestick och stora minnen

P har pratat om Pinchos sedan i julas, och det var nummer två på hans att-göra-på-semestern-lista. Igår gick vi dit – och det blev väldigt lyckat. P nämnde inte bordsplaceringen, njöt av maten och satt kvar tills han var mätt och belåten – fem plus!

Det märktes att P uppskattade sitt förra besök: appen man beställer i, popcornen i entrén och exakt vad han skulle äta – han hade full koll. Han valde från Kidz-menyn: burgare, pommes, pannkakor och en chokladboll till efterrätt, medan jag tog vitlöksbröd, friterad blomkål, chili-ch**se-burgar och en äppelkompott. De rekommenderade fem–sex rätter, men även om mycket lät gott tog jag det lugnt.

Några tråkiga bilder på delar av maten.

Jag föredrar pubar framför restauranger, men det var ingen tvekan om vi skulle gå dit. Dessutom fick jag en andra chans att insupa Bill & Bobs gamla lokaler och berätta för P om vad som varit ”mitt andra vardagsrum”, innan det såldes och indie-känslan försvann. Då serverade BC öl till stamkundspris, de visade både engelska och italienska ligan, Stålis svarvade plattor och volymen höjde till tonerna av Panic on the streets of London – vilka vackra minnen.

Äppelkompott

Vi fick in maten och upplevde semesterns kanske trevligaste eftermiddag. Det är sällan vi äter tillsammans i lugn och ro, men där och då var allt perfekt. Han förklarade smaker, varför han tyckte om dem och hur mycket han sett fram emot att få äta med Pinchos små bestick igen. Han hade verkligen längtat. Jag är egentligen tveksam till koncept som liknar Pinchos, men jag erkänner – jag blev positivt överraskad.

När vi ätit klart fick P uppleva den klassiska Walk of Shame på Bondtorgets ojämna kullerstenar. Under Bill & Bob-eran skrek alltid Mikro: – Man ser alltid full ut när man går här! Som sagt – en fin eftermiddag och fina minnen.

Vi gick in på Fredagskväll innan vi åkte hem. På kvällen frågade P om vi kunde se en film och han letade upp Spiderman-piloten från 1977. Det var länge sedan jag såg den och jag minns hur mycket jag älskade den som barn. Jag skäms lite när jag tänker på det, men när jag bodde i studentkorridor 2007 sa jag till ett par grannar att Spiderman var en usel superhjälte – men just där och då var jag väldigt avundsjuk på en granne som precis frågat Lärarinnan om bio.

Ja – minnen, alla dessa minnen.

Warcraft & biljard

En riktigt lugn kväll med klassiska Warcraft II på datorn. Jag kör campaign-läget i Battle.net-släppet och det är faktiskt riktigt kul. Eftersom det är många år sedan jag spelade det senast känns det nästan lite nytt – men samtidigt väldigt föråldrat. Fan, så många nya funktioner det finns i Starcraft som gjort skillnad i spelupplevelsen. Det känns lite som när jag skulle spela Warcraft I efter att ha kört tvåan ett par år.

Warcraft II
Warcraft II

Jag orkade inte gå ut något mer, även om jag borde ha tagit en promenad. Eller, jag gick i och för sig bort till plugget och spelade lite biljard. Mate kommer ju hem en vecka under jul, så det gäller att vara förberedd. Även om han kommer att försöka träffa så många som möjligt, hoppas jag på ett par kvällar med vänner och biljard.

Korridoren är tyst, men jag såg när jag gick hem att det lyste på sina håll. Vissa helger vill väl folk bara låsa in sig, ungefär som jag själv har gjort.

Imorgon blir det uppsats, hur kul som helst. Tre till fyra sidor ren teori på två dagar vilket borde innebära cirka 15–20 timmars arbete.

Nu ska jag nog sova. Det finns inte mycket att göra i natt. Livet står still och det blev inte ens nödraketer ikväll, skönt.