Julen behöver inte glänsa
P var uppe med tuppen trots att han var svår att få i säng. Jag trodde det skulle bli stressigt att få iväg kidsen till lunch, men han fick liv i E och båda var nöjda med sina paket.
De har pappavecka, men precis som förra året fick de välja hur de ville fira. De ville sova här och öppna paket innan de gick vidare. Helt okej, tycker jag – varför bråka om det?
Det är inte en vardag som glänser, men som fungerar.
Jag börjar få in rutinerna för hur en NPF-anpassad vardag faktiskt ser ut. Det handlar om att ligga steget före, förklara planeringen och se till att det finns utrymme för återhämtning snarare än för många intryck. Det är inte en vardag som glänser, men som fungerar. Idag fick de öppna sina julklappar innan jag såg till att de vilade innan de skulle vidare – jag vet att eftermiddagen blir lång.
Så fort kidsen gick smög sig huvudvärk på, förmodligen bihålorna igen. Jag tog en kortare promenad bort till Coop för några nödraketer och frisk luft.
Eftermiddagen bestod av problemlösning. Jag hade lovat P att titta på Warcraft 3-editorn, vilket tog en kvart. Ibland behövs det bara lite lugn och ro. Framåt kvällen ringde jag Stargazer för att kolla läget. Han hade firat med sin familj, vilket var skönt att höra. Jag tycker det är så sorgligt med människor som firar ensamma.
I övrigt en både soft och skön julafton.
