Månad december 2025

Böcker för en tia och Jysk-kaos

Äntligen är julhelgen förbi. Jag firade genom att gå ner till Ågångens nyöppnade bokloppis. Betyg: Fräscha böcker för en tia styck, men inget man springer benen av sig för.

Hittade Linda Skugges Lindas bästa/värsta, krönikorna från hennes 15 år på Expressen. Jag har säkert läst det mesta, men det blir ett kul återseende. Skugge var min absoluta favorit under 90-talet; jag missade nog inte ett enda nummer av Expressen Fredag då det begav sig. Jag älskade hennes tydliga feminism, men hade svårare för högertankarna. Efter tjugo år under radarn fick jag gnugga ögonen när jag läste om OnlyFans-kontot, men man tänker olika. Hon har alltid en plats i mitt hjärta.

Jysk är bra på förvaring, textil och dekoration – men man åker inte dit för möblerna.

Eftersom Jysk är stans enda ”riktiga” möbelbutik cyklade jag ut för att kolla på en skrivbordsstol och en kökshylla. Vad säger man: Hyllan var bland det rangligaste jag sett, och stolen hade de lyckats placera på en hylla så högt upp att den inte gick att provsitta. Jysk är bra på förvaring, textil och dekoration – men man åker inte dit för möblerna.

Kvalitetskrav och rimliga nej

P hörde av sig och ville komma hem redan under juldagskvällen. Men med mig i Västerås blev det ett nej – det känns inte bra att ha barnen hemma när jag är bortrest. Jag lovade att han kunde komma hur tidigt han än ville på morgonen istället.

Jag har tagit på mig mer än jag borde, men ska bli bättre på att dela upp ansvaret.

Det låter som ett nyårslöfte, men jag har lovat att ta hand om mig själv det kommande året. Jag har tagit på mig mer än jag borde, men ska bli bättre på att dela upp ansvaret.

Jag tänkte gå på KIS annandagsmatch, men när jag insåg att det handlade om ett bottenmöte i division 1 östra tog jag det mogna beslutet att stanna hemma. Jag har vissa kvalitetskrav, även om utomhusmatcher har sin charm.

Det blev en skön dag på hemmaplan för oss alla istället. Jag tror vi behövde det.

Vegantacos och sociala batterier

Igår skrev jag att jag tycker det känns sorgligt med människor som firar ensamma – för att i samma inlägg berätta att jag sitter själv efter lunch. Den klassiska paradoxen – men jag har kört det här upplägget sedan jag var 17 och ser det mer som att ladda batterierna.

Den klassiska paradoxen – men jag har kört det här upplägget sedan jag var 17 och ser det mer som att ladda batterierna.

Under åren som gift firade vi alltid borta. Även om jag uppskattade värdarna var det tufft. När vi väl kom hem med trötta kids var jag så dränerad att jag somnade på fem. Det är fortfarande lite av ett projekt att förklara det där i en värld där det sociala är norm.

I år såg jag till att juldagen började i samma lugna tempo som julafton avslutades. Jag tog en promenad för att rensa bihålorna, åt lite julmat och laddade upp inför kvällen.

Kvällen spenderades hemma hos Poser och Livscoachen. Mycket folk, G:s patenterade vegantacos och stämning på topp. Det blev som vanligt en av årets bästa kvällar. Vilken bekantskapskrets man har – det är bara att bocka och buga!

Jag fick som vanligt avrunda innan festen nådde sitt klimax, vilket egentligen passar mig bra. Jag tog en promenad förbi Bishop’s, O’Learys och Krog & Co, men med brist på kända ansikten och vansinniga entrépriser lockade sängen, och jag gick hem.

Det är den här kvällen jag samlar kraft till. En perfekt avslutning på julen.