Uppförsbacke

Jag borde inte ha gnällt så mycket häromdagen. Eller gnällt och gnällt – det kändes mer som en rejäl uppförsbacke. Är en vecka med vabb verkligen så pass slitsam att man är helt sänkt veckan efter, eller var det bara stressen som hann ikapp? Jag tycker helt enkelt om att jobba. Eftersom jag varit borta en vecka vägrade jag att sjukskriva mig själv. Jag borde kanske ha prioriterat mig själv lite bättre? Det var nog inte förrän jag stöp i säng före klockan sju i torsdags som jag insåg hur det faktiskt stod till.

Idag skulle morsan ha kommit för att fira P, men hon har blivit sjuk. Tråkigt för P såklart, men för egen del innebär det att jag slipper ägna hela förmiddagen åt att städa. Jag ska försöka jobba in lite komp inför Suede också. Jag har visserligen semesterdagar kvar, men slösar ogärna.

Apropå P:s födelsedag, förresten. Det slog mig att han fyller tolv om ett år och att jag har tre veckors föräldraledighet kvar att ta ut. Jag är inte ute efter sex veckors semester – men jag tänker inte kasta bort dagarna.

Inte en enda bild till bloggen på flera dagar. Hur trött har jag varit?