Månad juli 2026

En våt trasa i kalendern

Det kanske bara var de regntunga molnen som sänkte mig i går. För när de skingrades och himlen sken upp piggnade jag till. Tyvärr var det lite för sent för Västerås, men jag tog tag i både matlagning, städning och semesterplanering. Den där planeringen har legat som en våt trasa i kalendern och jag har flyttat fram den vecka efter vecka sedan i april.

Att skjuta upp saker är inget jag uppskattar med mig själv, men samtidigt är det ganska skönt att kunna stänga av ibland. Semesterveckorna med barnen löser sig ändå. De skulle förmodligen vara nöjda om jag så bara köpte hem lite glass – de är verkligen inte bortskämda.

Den där planeringen har legat som en våt trasa i kalendern och jag har flyttat fram den vecka efter vecka sedan i april.

Det blev en del musik också. Jag lyssnade på Robyns Sexistential och The Cures Songs of a Lost World. Jag har fortfarande inte bestämt mig angående Robyn i höst, för kalendern är redan ganska fullbokad: Pascal, Neubauten, Bremer, Placebo, 7ebra och Prodigy. Dessutom vill jag se Cleo, Hurula och She Past Away igen – och ännu hellre Teddybears och Shout Out Louds. Men man kan inte gå på allt.

”And Nothing Is Forever” är en så förbannat vacker låt förresten. Jag saknar 80-talets extended versions, när sju minuter inte räcker till och man vill ha minst det dubbla.

Sugen-osugen

Sugen-osugen på någonting. Svårt att förklara. Känslan av att komma ut bland folk lockar, men inte att binda upp mig genom att smsa någon som jag sedan måste träffa. När folk frågar hur det känns att bo en bit bort är det nog det här som tynger mig mest. Hade jag bott i Västerås hade jag bara kunnat ta en promenad ner mot stan, känna efter och ringa ut någon om jag orkat. Nu är det en timme på buss. Visst, visst, jag kan gå ner till mitt lokala Bishops, men med vetskapen om att jag blir sittande själv. Det är ju inte det jag är ute efter om jag väljer att gå ut. Svårt att beskriva för extroverta kanske.

Det har varit jätteskönt med en inarbetad fredag. Jag vaknade tidigt, men kunde somna om och klev inte upp före elva. Det är kanske därför jag känner mig lite seg – jag sov helt enkelt för länge. Inte gjorde den korta promenaden till Lidl någon större skillnad heller. Jag känner mig lite så där vårdeppig som jag brukar göra i april eller maj – typ lite ”Nothing but Something”. Inte ens jag kan ha brist på D-vitamin i juli, vilket läkarna annars brukar skylla på med orden: ”Du kan inte använda solkräm i december!”

Klockan är fem och min plan är att hinna ut till Systembolaget och köpa en påse med Galgberget.

Parmesan & socialisering

Kunde arbeta in fredagen, så nu har jag helg. Det var väl därför det kändes extra skönt att gå till jobbet i dag. Jag vet inte vad som hände, men jag var på ett riktigt bra humör, blev sugen på gnocchi och knådade ihop en sats. Insåg att jag måste göra mer och frysa in.

Jag vet – jag dränkte allt i parmesan, men jag var så sjukt sugen. Ibland får man lyxa till det.

Jag brukar säga att jag är usel på att höra av mig, men den här veckan kan ingen klaga på min energi. Kontakt med både Mate och Daslut häromdagen, och nu med min kusin i Jönköping. Tänkte följa upp förra årets weekend med ett nytt besök.

Hade en bra semester förra året och tror faktiskt att den kan toppas i år.