En våt trasa i kalendern
Det kanske bara var de regntunga molnen som sänkte mig i går. För när de skingrades och himlen sken upp piggnade jag till. Tyvärr var det lite för sent för Västerås, men jag tog tag i både matlagning, städning och semesterplanering. Den där planeringen har legat som en våt trasa i kalendern och jag har flyttat fram den vecka efter vecka sedan i april.
Att skjuta upp saker är inget jag uppskattar med mig själv, men samtidigt är det ganska skönt att kunna stänga av ibland. Semesterveckorna med barnen löser sig ändå. De skulle förmodligen vara nöjda om jag så bara köpte hem lite glass – de är verkligen inte bortskämda.
Den där planeringen har legat som en våt trasa i kalendern och jag har flyttat fram den vecka efter vecka sedan i april.
Det blev en del musik också. Jag lyssnade på Robyns Sexistential och The Cures Songs of a Lost World. Jag har fortfarande inte bestämt mig angående Robyn i höst, för kalendern är redan ganska fullbokad: Pascal, Neubauten, Bremer, Placebo, 7ebra och Prodigy. Dessutom vill jag se Cleo, Hurula och She Past Away igen – och ännu hellre Teddybears och Shout Out Louds. Men man kan inte gå på allt.
”And Nothing Is Forever” är en så förbannat vacker låt förresten. Jag saknar 80-talets extended versions, när sju minuter inte räcker till och man vill ha minst det dubbla.
