The Smiths, Silo och Emma Watson
Jag har inte sett en serie på flera år, men förrförra helgen fick jag tips om Silo då starten av säsong 3 kom på tal. Jag frågade CC om handlingen, och när hon nämnde science fiction och dystopi i samma mening var jag all ears och tyckte det lät som någonting för mig. Hon berättade att den kan streamas via Apple TV, och det är väl tveksamt om jag orkar betala för ännu en tjänst.
Samtidigt – det skulle vara kul att ta sig tid och se lite mer film och serier igen. Jag och mitt ex tittade på en hel del, men när familjelivet tog över och vi började utforska olika genrer på varsitt håll, dog det ut då vi i grunden hade för olika smak. Det tråkiga är att jag känner mig som någon som levt under en sten när sådant här kommer på tal. Jag har sett kvalitetsfilm på Folkets Bio, men ser ner på mig själv när andra pratar serier.
Äsch, ni fattar – när höstmörkret brer ut sig över stan kommer jag att ligga i soffan och plöja Silo i en månad eller två. Det är roligt med tips.
Någon dag senare läste jag om SVT:s stora sommarsatsning och såg att någon tipsat om The Perks of Being a Wallflower. Med risk för att bli spoilad läste jag inte mer än rubriken – vilket genidrag. Eftersom P har mammavecka hade jag vardagsrummet för mig själv och slog på tv:n för första gången på flera månader.
Det är inte svårt att tänka tillbaka på sin egen tonårstid och hur tufft det var att smälta in, samtidigt som man slets mellan ångest och social fobi.
Den visade sig vara en blandning av uppväxtdrama och tonårsfilm. Jag blev lite skeptisk när jag såg Emma Watson, men hon, Logan Lerman, Ezra Miller med flera gjorde det riktigt bra. Ja, visst var det The Smiths ”Asleep” som först fick mig på fall, men allteftersom handlingen slog an på psykisk ohälsa, sorg och utanförskap drogs jag med. Tonårsproblem förvisso – men det är inte svårt att tänka tillbaka på sin egen tonårstid och hur tufft det var att smälta in, samtidigt som man slets mellan ångest och social fobi. Det enda jag saknade och hade velat se mer av var Charlies (Logan Lerman) psykiska ohälsa – den biten landade lite väl platt.
Jag ger den fyra av sex och erkänner mig besegrad – jag måste leta rätt på fler Emma Watson-titlar och bilda mig en egen uppfattning av henne som skådespelare.