Stressdrömmar & Converse

En ganska jobbig dag. Jag kunde inte sova i natt, men slumrade till lite i förmiddags. Plötsligt hörde jag hur det ringde på ytterdörren och klev upp. Jag trodde väl att det var P, men det var ingen där. Jag måste ha vaknat ur en stressdröm. Två–tre timmars sömn sedan i går klockan tio är inte helt ultimat. Jag hoppas jag får sova ikapp i natt.

E fick sina efterlängtade Converse idag. Jag hade sagt att de skulle komma först på onsdag eller torsdag. Det känns så sjukt att beställa storlek 38 till henne, men nu när jag ser dem i hallen ser de trots allt ut som små babyskor. Skönt det!

Två sjuksyrror och ett öppet schema

Barnledig vecka, men jag har inga riktiga planer för helgen än. Eventuellt ska jag träffa Astrakan och Sjuksköterskan på fredag, och på lördag har Punkfrida examensmottagning efter att ha skolat om sig vid 50. Två sjuksyrror i samma stycke och förmodat bloggrekord?

rullbandare

När jag tänker efter är det väl egentligen bara lördag kväll som känns öppen. Jag är ganska sugen på att se Bön för idioter av David Wiberg och Ada Berger, men frågan är om jag orkar med en tur och retur till Stockholm. Däremot skulle det vara sjukt kul att se Wiberg på scen igen. Jag såg honom live 2000 under Varanteaterns sverigeturné på Culturen i Västerås – och han har verkligen växt fram som en av mina favoritskådespelare.

Ett alternativ är att se Giovanni Troilos film Frida Kahlo. Viva La Vida på söndag. Italiensk film liksom. Jag får se. Jag borde försöka boka upp en träff med Daslut också.

Svängen runt kyrkan och tomheten efteråt

Jag vet inte om det var Köpingsfesten som fick P att vilja gå ut på kvällspromenader igen, men jag hoppas att det håller i sig de kvällar han är här.

Precis som förra året blir det svängen runt kyrkan, ner mot Krillan och hem via Ågärdsgatan. I helgen förlängdes sträckan eftersom han ville se hur stan såg ut på kvällen med allt folk, och idag blev det samma sväng för att se om alla hade packat ihop och åkt iväg. Jag gissar att det är lite som när man själv var liten och gick på Rocklundamarknaden; man ser fram emot den så länge och efter bara ett par dagar är den över. Tänk om nougathandlaren aldrig åkte.