Make your life rock’n’roll igen

Så jävla typiskt mig. Jag hade laddat upp inför Primal Scream i veckor och jobbat in några timmar av nattskiftet, men när jag vaknade runt lunch funderade jag ändå över om jag skulle åka. I huvudet malde: spelning på Grönan, mycket folk och en massa brakberror som vinglar omkring och inte har en aning om vem Bobby Gillespie är. Sen hörde jag mantrat – make your life rock’n’roll igen!

Sen hörde jag mantrat – make your life rock’n’roll igen!

I början på 90-talet hittade jag indiescenen, plöjde skivbolag och i min värld var Creation Records nummer ett med artister som Primal Scream, Teenage Fanclub, The Boo Radleys och Teenage Filmstars; ja, listan kan göras lång. Jag hade inte råd att åka på Hultsfred ’93, men efteråt fick jag höra att Primal Scream gjort årets spelning efter att ha varit över två timmar försenade upp på Hawaiiscenen. Det var därför inte mycket att fundera på när de året efter återvände till Sverige och klassiska Palladium i Stockholm med sin Screamadelica-turné. Det är en spelning som fortfarande är topp 5 för mig.

Igår var det lite lugnare. Inledde med en långpromenad där mitt mål var att gå förbi Mosebacke vattentorn för att andas in lite klassisk arkitektur när den är som bäst, men det fick vänta till en annan gång. Det var varmt och jag styrde om mot Grönan där jag fick uppleva ett spelsuget Primal Scream.

Även om det är helt omöjligt att säga om jag uppskattar ett mer elektroniskt eller rockigt PS mest – det kan aldrig bli fel – så var det definitivt den rockigare sidan jag fick uppleva den här kvällen. Inleder man med Movin’ On Up och Don’t Fight It, Feel It från Screamadelica och fortsätter med Jailbird kan det liksom inte misslyckas. Och med en setlist som dessutom innehöll låtar som Nitty Gritty (btw, minns någon klädbutiken med samma namn?), Higher Than The Sun, Kill All Hippies (eller ”Kill All Fascists” som Bobby sa), Swastika Eyes, Loaded, Come Together (kvällens kanske bästa med allsång) och Country Girl, så kunde det inte bli mycket bättre. Jag var tvungen att hinna till jobbet och missade Rocks, men… vilken kväll.

Jag åkte till jobbet och var ganska trött när jag stämplade ut 05.48, men fan vad glad jag är att jag kom iväg.

Digitala byggstenar

Helgen fortsatte i ett lugnt tempo. Jag och P har spelat vidare i vår nya Minecraft-värld.

Igår höll vi oss till en halvtimme, men idag blev det det dubbla. Lite för mycket om ni frågar mig. Nu ska jag försöka få P i säng.

Djäkneberget fick bli Bastard Burgers

Jag hade planerat ett första maj-firande på Djäkneberget, men insåg snabbt att barnen skulle bli svårövertalade. E är inte särskilt intresserad av utflykter och det enda P hade i huvudet var Bastard Burgers.

Vasaparken

P bestämde sig för att hänga på bara en halvtimme innan tåget gick, så det blev en rask promenad ner till stationen. Tjugo minuter senare steg vi av i Västerås och möttes av maratonlöpare i Vasaparken. Jag sprang till och med in i en bekant som precis gått i mål – han såg såklart knappt andfådd ut.

De var goda, men kanske inget man åker fyra mil för, kan jag tycka.

För husfridens skull inledde vi på BB med chicken nuggets. Jag trodde att det var burgarna som lockade, men tydligen är det stripsen som är grejen. De var goda, men kanske inget man åker fyra mil för, kan jag tycka. Själv nöjde jag mig med en Pepsi Max.

Inredning på Bastard Burgers

När han var mätt tröttnade han, men vi hann med en snabb vända på Normal och Hemmakväll innan vi rullade hemåt igen. Trist att missa Punkfrida, men jag var förberedd på att det skulle sluta så här. Jag försöker åtminstone locka med barnen – det är det viktiga. Jag får planera egna utflykter när P blivit lite större.

Minecraft

Väl hemma anslöt han till min nya Minecraft-värld. Jag har hittills inte sett ett enda träd, eftersom vi startade mitt i en öken omringad av badlands. Det blir nog vår nya realm. Planen är att spela max 30–40 minuter om dagen för att inte tröttna. Vi får se hur det går.