En dagsutflykt på övergång

Veckan började bra med en snabbvisit till Västerås. Skönt att kunna ta bussen tur och retur på samma övergång. Mitt enda akuta ärende var en kabel till E:s elgitarr, men eftersom jag ändå var i närheten passade jag på att kolla in Myrornas bokavdelning. Jag hittade Jonathan Safran Foers Allt är upplyst. Jag vet ingenting om den, men jag har läst Äta djur. Det sista skrev jag bara för att låta kulturell.

Det sista skrev jag bara för att låta kulturell.

Jag fick ett sms från E: Kan du köpa en Deadpool-dricka som de har på Hemmakväll? P önskade sig en i julklapp.

Jonathan Safran Foers Allt är upplyst

När jag kom hem mötte jag barnen utanför porten. De jublade när de såg att jag handlat till hemlagad pizza – under julveckan får man fuska med degen.

Dörren som kom av sig (och hittade tillbaks)

Jag slog upp Aftonbladet och läste att föräldrar börjat tröttna på nissen. I min värld är det bara en dörr som sätts upp på väggen, men för andra tycks den vara ännu ett stressmoment inför julen. Precis som med Pokémon Go var jag sen på bollen och förstod lite för sent att figuren förväntades hitta på en massa klämkäcka bus. Lite som Bingolottos pausunderhållning, fast för barnen – inget för mig med andra ord. Då jag inte mådde så bra glömde jag ofta bort det – men jag la dit en liten godis ett par–tre gånger i veckan.

Min nisse är kanske inte den roligaste, men han är tillräcklig för att skapa ett varmt barndomsminne.

Efter en mammahelg lämnade nissen en lite större gåva.

Förra året protesterade P: Pappa, jag är faktiskt tio år – jag vet att Nisse inte finns. Så i år satte jag aldrig upp någon dörr, men när vi pyntade granen den tredje advent kom P på att den saknades. Den flyttade in samma eftermiddag, och eftersom de bara får någonting litet var det inte svårt att hitta godis för de återstående dagarna.

Jag förstår mig inte på prestationskraven. Min nisse är kanske inte den roligaste, men han är tillräcklig för att skapa ett varmt barndomsminne. Varför slå knut på sig själv?

Vintersolstånd och en oväntad win-win-win

Vilken skön natt. Visst, jag somnade strax före tre men sov till halv tolv. Riktigt skönt – jag tror jag har vänt tillbaka dygnet om tre–fyra dagar.

Jag får kanske se det som en win-win-win – mindre stress innan jul, en lugn annandag och jag slipper se dålig bandy.

Jag hann med allt utom Willys, men det är ingen brådska. Meningen var att jag och kidsen skulle baka imorgon, men nu hamnade de visst på annan ort helt plötsligt!? Så kan det gå och egentligen är det bättre att baka på annandagen, eftersom barnen är här till på söndag. Jag hade visserligen planerat för KIS–Katrineholm nere på Krillan, men såg att de ligger sist i serien på noll poäng. Det är ingen bandy jag har lust att se. Jag får kanske se det som en win-win-win – mindre stress innan jul, en lugn annandag och jag slipper se dålig bandy.

Vintersolståndet – här kommer en nästanbild på solen dagen till ära. Jag läste att många fåglar tror det är vår och vem kan klandra dem?

Jag fortsatte städa och bar ut det mesta till miljöboden. Gissa om jag är glad att ha den sju meter bort? Jag borde gå ut en sväng till för att slippa göra det imorgon. Jag hade planerat att hinna till Västerås också, men nu behöver jag i alla fall inte oroa mig för barnlogistiken.

Jag håller på att planera för min första lediga vecka utan både jobb och barn sedan jag skilde mig. Det ser ut att bli en bra vecka.