1974

Tre nätter i Solna går snabbt. För tredje dagen i rad åt jag frukost utan barnen, men jag håller med dem – det är för varmt för att äta. Efter frukosten startade jag disk­maskinen, städade och plockade ihop våra saker. Efter en snabb och smidig utcheckning köpte barnen frukost, innan vi tog Tvär­banan till Solna Centrum. Vilka minnen man har från den stationen – när Råsunda fanns.

Vi lämnade inte Solna under hela resan. E var inte intresserad av att åka in till stan, och P lever sitt eget liv – men jag försökte i alla fall. Det är tråkigt när man har planerat några aktiviteter, men värmen gjorde väl sitt till. Jag frågade barnen, och de var nöjda med resan – och det är väl det som räknas? Jag bokade resan för deras skull.

Jag såg inte fram emot hemresan. Två byten för en resa på under 15 mil, tack vare Trafikverkets årliga järnvägs­underhåll. Jag ska inte klaga, men ibland önskar man att det inte var avstängt på samma ställe år efter år. Efter sista buss­bytet hade jag en utsikt som påminde om en viss skiva från 1974. Vilket väder och vilken vy!

Jag kan inte säga annat än barnen – trevliga dagar och fint väder. Det är inte alltid antalet aktiviteter som är det viktigaste, utan vad man gör tillsammans. E var trött, men på bra humör. P älskade kvälls­promenaderna, och även om hans humör skiftade inne på Mall of Scandinavia, gick det bättre än väntat.

Madness, Max & Mos

Man känner sig själv bäst – så visst tog jag den där promenaden bort till Råsundavägen efter frukosten.

Solna Skivbörs är kanske inte den mest välsorterade skivaffären, men jag hittade Madness One Step Beyond som går varm då och då. Kul att ha den på vinyl, tänkte jag, och swishade.

Kidsen har varit ganska trötta. P följde med till Mall of Scandinavia, men hittade inget han ville ha. De kommenterar varenda prislapp och tycker allt är dyrt. En billig resa – men av helt fel skäl.

Lunchen var nästan som en tidsresa. Plötsligt kändes det som när jag var tjugo igen. Jag skyller allt på E.

P ville som vanligt ta en kvällspromenad. Ännu ett varv runt Råstasjön. Tre av tre kvällar. Tänk om man hade ett sånt här mysigt promenadstråk hemma. Jag gillar visserligen Å-promenaden, men den saknar både natur och fågelliv.

Anonymitetens charm

Kidsen var lite för trötta i morse, så jag fick gå ner själv till frukosten. Jag är visserligen ingen stor frukostätare, men lät mig frestas av både bröd och pannkaka. Havregrynsgröt kan jag äta hemma.

Vinylabstinensen tog över och jag tog en promenad bort till Råsundavägen. Tyvärr hade Råsunda Records semesterstängt, medan Solna Skivbörs bara höll öppet till klockan 13. Känner jag mig själv rätt, gör jag ett nytt försök med den sistnämnda imorgon förmiddag. Tråkigt – men det blev ändå en skön eftermiddagspromenad.

Jag njuter verkligen när jag är i Solna. Det är ett lagom tempo, mysiga kvarter och närhet till AIK. Eftersom man är så anonym i Stockholm, känner jag ett annat lugn här.

När jag gick tillbaka överraskades jag av en regnskur, men inte ens det kunde rubba mitt goda humör. Ännu en underbar dag!