Etikett föräldraliv

Knapp styrfart

Jag tror att vi var helt slut alla tre efter Stockholmsresan. Det var knapp styrfart på oss, även om jag ändå tog mig ut på ett par promenader. Jag lyckades till och med fånga P:s uppmärksamhet tillräckligt för att inventera hans tjocktröjor, och mycket riktigt behövdes det ett par nya inför den stundande höstterminen.

Jag har velat renovera min gamla Crescent, men då den är i storlek L och egentligen lite för stor för mig har jag inte varit särskilt inspirerad. Det är däremot en fin lättviktsram som jag inte vill kasta, och plötsligt satt jag och funderade över ett nytt roligt byggprojekt. Den som lever får se.

Potato, potahto

Kidsen verkade inte alltför besvikna över att jag bara hade bokat två hotellnätter i Stockholm. Jag frågade om de ville göra någonting mer, men de ville bara gå en snabb vända på Mall of Scandinavia innan vi hoppade på tvärbanan mot tåget.

Förr om åren har vi varit borta en natt till, men det känns onödigt när de inte vill göra så mycket mer än att gå på MoS och restiden är så pass kort. Nu var vi visserligen inne i stan några timmar, men potato, potahto.

In i smeten

Eftersom det bara är jag som orkar gå ner på hotellfrukosten väckte jag aldrig barnen, utan lät dem ligga kvar och njuta av sovmorgonen. Vi hade fönstret in mot innergården, så de slapp störas av den starka morgonsolen. Jag tog tre pannkakor innan jag gick tillbaka till rummet.

Då jag bokade sent fick vi lappa ihop två nätter genom att byta rum. Vi fick lämna in väskorna i bagagerummet innan vi begav oss in i smeten. Jag ville utmana P med Drottninggatan, men vi inledde med Sergels torg och Gallerian. Väl ute på Drottninggatan tröttnade barnen ganska snabbt i värmen, så vi vek av tillbaka mot pendeltåget. Promenaden blev nog tillräckligt utmanande ändå.

Jag måste nämna receptionisterna – världens trevligaste och bytet av rum gick så smidigt.

På eftermiddagen gick jag och P ett varv runt Råstasjön. P ville träffa katten från förra året, men av den såg vi inte en skymt. Däremot fick vi se både svan- och måsungar. Man blir alltid lite nervös när man ser måsungar, men i år har föräldrarna hållit sig lugna. Ungarna är väl tillräckligt gamla, gissar jag. P var lite sur över att han glömt sin mobil – han räknar steg.