Etikett föräldraliv

SJ-lotteri

Barnen ville till Stockholm, så vi åkte vid lunchtid. Som vanligt fick de ha med sig något till resan – Pepsi, Marabou, Ramlösa och Snickers.

Det bästa med sommarens SJ-lotteri är att de bygger om mellan Arboga och Köping, så tåget stod redan inne och väntade. En ganska lugn resa där E hann fråga: ”När är vi framme?” ungefär fem gånger, medan P satt tyst för att stänga av alla intryck. Precis som det brukar vara, och ett tecken på att barnen mår bra.

I Bålsta åkte vi igenom ett av sommarens värre regnoväder, men när vi klev av i Sundbyberg var det uppehåll.

Väl i Solna gick vi ett varv på Mall of Scandinavia innan vi gick till hotellet och checkade in. E ville titta i affärerna lite senare på kvällen och fick köpa en Build-A-Bear. Hon pratade om det redan i maj när vi var här, men den gången blev det aldrig av. Hon blev verkligen glad.

Livet på en pinne

Barnen kom igår och vi pratade semesterplaner. Jag har bara haft en veckas semester, men det var min första helt barn- och jobblediga vecka sedan skilsmässan. Inte för att det är skönt att slippa barnen, utan för att jag faktiskt fick chansen att bara släppa vardagen och stan lite. Det är otroligt hur utvilad jag känner mig.

Lugn dag. P ville ha nuggets och E pastasallad till lunch. Ingen skillnad där. Ni hör ju – livet på en pinne.

Helgens cykelprojekt

Jag hade planerat att laga min gamla studentcykel under semestern, och eftersom söndagen ändå regnade bort tog jag tag i mitt lilla projekt.

För att göra en lång historia kort: för ca fyra år sedan gick den inte längre att trampa och jag utgick ifrån att det var vevlagret. Även om jag älskade cykeln hittade jag aldrig orken att ta itu med den.

Nu visade det sig vara en mutter som vridit sig och fick bakhjulet att bete sig lite märkligt. Så fel man kan ha. I morgon får det bli en kortare provtur för att se att den rullar som den ska.

Efter några år utomhus behövde kedjan bytas ut.

Den har varit saknad. I slutet av augusti är det 20 år sedan jag fick den av Studentkåren i Eskilstuna. Det är den cykel jag haft längst, och den jag har flest minnen med. Jag tänker på alla lekparker jag och E besökte när hon var liten, och på alla cykelturer jag tog med P.

Eftersom jag lovat mig själv att titta på E:s cykel tog jag itu med den direkt efter. Jag lagade en punktering på den förra året, men efter en ny punktering bara några dagar senare blev den stående. Jag vet inte hur mycket hon brydde sig, men sommaren övergick i höst och det blev aldrig av. Man är inte mer än människa ibland.

Däcket såg värre ut än jag minns det.

Vet inte var all ork kom ifrån, men nu tog jag mig tid. Nytt däck och slang, lagat framlyse samt nya reflexer och ett nytt lås. Det enda som är kvar nu är ett nytt baklyse. Jag hoppas hon blir nöjd, även om det är mitten på juli.

Nu har hon både cykel och skateboard.