Etikett hemmafest

Alltid relevanta, alltid svåra

Lördagen avslutades på bästa sätt. Jag slet med min kasse öl, tog bussen till Västerås och rullade vidare på en Voi bort mot Poser och hans sambo, som bjudit in till klassisk kräftskiva. Klassisk och klassisk förresten – själv bytte jag ut de stackars leddjuren mot grillad majs.

Sista helgen med amerikanerna i stan. Eftersom jag haft barnen hade jag inte hunnit träffa Jen, så det var extra kul att hon var där.

Neubauten-gänget var på plats och vi pratade om konserten, och jag tror de flesta av oss var lyriska. Lite senare fick jag kvällens dj att spela ”Tanz Debil”, samtidigt som jag försökte förklara storheten i ett band som kunde ha peakat -81, men fortsatt utvecklas och förblivit relevant under alla dessa år. Jag vet inte om min poäng gick fram, men jag blev förmodligen bannad från framtida låtval ett bra tag framöver.

Jag vet inte om min poäng gick fram, men jag blev förmodligen bannad från framtida låtval ett bra tag framöver.

Det fick mig förresten att minnas en anekdot från en förfest hos Ungmoderaten -93: För en gångs skull stod jag och pratade med en tjej när värden kom fram och frågade vilken skiva det var som jag köpt på vägen dit. – Neubauten släppte Tabula Rasa idag, sa jag glatt. Kompisen tog skivan, tryckte på play och några sekunder senare lämnade både tjejen och en stor del av sällskapet rummet. Resten av kvällen är, som man brukar säga, historia.

Neubauten – alltid relevanta, alltid svåra.

Skämt åsido – det var långt ifrån lika illa i lördags. Jag tror de flesta tycker jag är helt okej, även om jag kan upplevas som lite svår när det kommer till att läsa av sociala koder – jag börjar bli van.

Sömn, Sprit och Pascal

Jag tycker sömnen har fungerat bra hela året, men egentligen längre än så. Inga åtta timmar, men vem behöver det? Blir jag trött kan jag ta en eftermiddagslur. I fredags var jag däremot tvungen att välja mellan sömn och tvättstugan. Valet var givet, men när jag försökte lägga mig tre timmar senare var det kört. Typiskt!

Jag fick ett mail om att Pascals Stockholmsspelning var slutsåld, men att de släppt ett extradatum. Jag tänkte att det blir en långhelg ute hos Thaiboxaren, men nej. Januari och barnledig helg – hur kan jag ha en sådan tur?

På eftermiddagen åkte jag in till Poser för ännu en fredagskväll tillsammans med honom, Livscoachen, Mate och hans sambo som kom till Sverige för en dryg vecka sen. Efter ett tag anslöt Servitrisen och Rush – och vilket kväll det blev!

Jag erkänner – jag ville bara ha den där psykologiska pushen!

Jag köpte med en flaska mousserande till värdparet, eftersom de bjöd på mat för ett par helger sen. Vad köper man annars? Vi pratade mycket om allt som hänt sen senast, livet och musik. Jag berättade för Rush om Pascals extrakonsert och att jag var så sjukt sugen: – Köp, sa han!

Jag erkänner – jag ville bara ha den där psykologiska pushen!

Det bjöds på starkt och jag tror de flesta var hyfsat salong, eftersom jag möttes av ett större kramkalas när jag var tvungen att gå. Starkt innebar några rena fyror – det var länge sen. Det ryktades att Kocken skulle dyka upp, men han lös med sin frånvaro så länge jag var kvar. Han kanske gick på Korslagda ändå.

Fan, vilken kul kväll. Jag har lärt mig att ta den senare 22.40-bussen för att hinna med mitt byte. Jag brukade ta den tidigare, men då fick jag stå och vänta en halvtimme. Skulle det strula någon gång får jag väl sova i värdparets soffa. Livet ska väl ändå levas käng!