Alltid relevanta, alltid svåra

Lördagen avslutades på bästa sätt. Jag slet med min kasse öl, tog bussen till Västerås och rullade vidare på en Voi bort mot Poser och hans sambo, som bjudit in till klassisk kräftskiva. Klassisk och klassisk förresten – själv bytte jag ut de stackars leddjuren mot grillad majs.

Sista helgen med amerikanerna i stan. Eftersom jag haft barnen hade jag inte hunnit träffa Jen, så det var extra kul att hon var där.

Neubauten-gänget var på plats och vi pratade om konserten, och jag tror de flesta av oss var lyriska. Lite senare fick jag kvällens dj att spela ”Tanz Debil”, samtidigt som jag försökte förklara storheten i ett band som kunde ha peakat -81, men fortsatt utvecklas och förblivit relevant under alla dessa år. Jag vet inte om min poäng gick fram, men jag blev förmodligen bannad från framtida låtval ett bra tag framöver.

Det fick mig förresten att minnas en anekdot från en förfest hos Ungmoderaten -93: För en gångs skull stod jag och pratade med en tjej när värden kom fram och frågade vilken skiva det var som jag köpt på vägen dit. – Neubauten släppte Tabula Rasa idag, sa jag glatt. Kompisen tog skivan, tryckte på play och några sekunder senare lämnade både tjejen och en stor del av sällskapet rummet. Resten av kvällen är, som man brukar säga, historia.

Neubauten – alltid relevanta, alltid svåra.

Skämt åsido – det var långt ifrån lika illa i lördags. Jag tror de flesta tycker jag är helt okej, även om jag kan upplevas som lite svår när det kommer till att läsa av sociala koder – jag börjar bli van.