Etikett industriromantik

Längs Mälarpromenaden

Min sista ”barnfria” semesterdag och en sol som inte ville ge sig. När jag ändå promenerat så mycket de senaste dagarna – varför inte fortsätta i min gamla hemstad?

När jag var på förfest hemma hos en vän inför Hurula förra hösten, lovade jag mig själv att ta en promenad längs gamla hamnen ner mot Öster Mälarstrand. Insåg att stråket fått namnet Mälarpromenaden.

Jag inledde ute vid Stenpiren för att besöka fyren Korte Kurt, men strax innan jag kom fram träffade jag på två gamla Pokémon Go-bekantingar. Jag blev kvar ett bra tag, pratade gamla PoGo-minnen och gemensamma bekanta. Det har hänt en hel del i spelet sedan jag slutade, och många av de gamla spelarna tycks ha droppat av.

Jag gick vidare mot det gamla Ångkraftverket där jag stannade till vid Verket, en trevlig liten pizzeria och glassbar. Med tanke på den senaste veckans inlägg om vattentorn, industriromantik och tegel – här har ni nog Västerås vackraste byggnad.

När jag studerade industrisamhällets historia på högskolan för snart 20 år sedan, var vi där på studiebesök och fick gå in i de gamla turbinhallarna. Minns hur chockad jag blev över att byggnaden hade förfallit så, när den var i drift så sent som under tidigt 90-tal. Tack vare Ångkraftverkets vänner var hallarna välbevarade, och även om byggnaden idag har byggts om till hotell och äventyrsbad ska de finnas kvar. Gissa om jag vill besöka dem igen?

Jag tog såklart en glass på Verket innan jag fortsatte längs Öster Mälarstrand. Jag hade tänkt äta, men ingen av restaurangerna lockade i värmen. Jag gick ut till Vågholmen, tog en dricka på Mäster Jacobs och följde småbåtshamnen till dess slut innan jag hoppade på en Voi och swishade tillbaka.

Jag hade tänkt ta tåget, men vek av mot Hamngatan in mot stan och tog en öl på Bishop’s. Det är väl ingen som på allvar tog åt sig av vad en svensk politiker sa om arbetarklass och staycation för någon vecka sedan, men efter en sådan här dag funderar jag över vad hon egentligen menade.

Mosebacke, Fotografiska och rätt sällskap

Skönt att vakna upp på Lidingö. LK hade redan åkt till jobbet, så det var bara att lämna in nycklarna till LT och ta Lidingöbanan in till Ropsten.

Jag skulle träffa DS vid Slussen, men eftersom hon var lite sen hann jag besöka resans andra vattentorn. Gick upp till Mosebacke torg där vattentornet ståtar. Till skillnad från Råsunda vattentorn har jag varit här förr, men det var innan jag gick omkring med kamera.

Har alltid undrat om balkongerna med utsikt mot tornet är vanliga bostäder. Vackert är det, men det är inte många meter mellan torn och fasad. Det måste skymma morgonsolen.

Planen för dagen var Fotografiska och lunch, men dagen blev längre än så. Vi inledde med Lotta Antonssons utställning I Am Everything, med fokus på kön, identitet och objektifiering. Den var bra, men det var nog utställningen Maskinens öga i människans hand som tog det mesta av vår uppmärksamhet. Ett tema om AI-konst, där Kristi Coronados och hennes AI-agent Soliennes bilder kanske var det som höll kvar oss längst. Kul att bli överraskad.

Vi åt en jättegod lunch på Källarbyn i Gamla Stan. Jag tog vegobullar, D en soppa. De hade mysig gammal inredning och vackra tavlor, vissa med budskap som Vote For Women – vilken miljö.

Vi gjorde det obligatoriska besöket på Science Fiction-bokhandeln och vidare bort till Kawaii och Blue Fox. Skönt att vi har så pass lika smak och tonåringar att shoppa till att ingen behöver tveka inför att säga ”Hit vill jag.” Dagens bästa tips var DS glasstips på StikkiNikki – otroligt gott.

Tegel, Lidingö & en båttur att minnas

Min andra Stockholmsresa på en vecka. Hoppade av i Sumpan, vidare mot MoS och lunch på Max. Då det var näst intill perfekt semesterväder ville jag passa på att ta en promenad runt Råstasjön. Efter ett varv vek jag upp mot Näckrosen och Råsundas vattentorn. Vilken byggnad!

Jag läste om tornet för några år sedan och eftersom jag älskar gamla tegelbyggnader hade jag såklart planerat in ett besök. Jag älskar området runt Näckrosen och besöket förgyllde min dag. Hittade förresten en utsiktsplats på vägen dit, men den får bli nästa gång. Man ska alltid ha något att se fram emot.

Jag åkte in mot S:t Eriksgatans skivbutiker, men hann bara hoppa av vid S:t Eriksplan innan sms:et ”Jag har slutat!” dök upp. Mötte upp LK som körde ut oss till Lidingö via Hjorthagen. Fan vad fint det har blivit där – nu förstår jag varför han promenerar från jobbet vissa dagar.

Köpte med ett par öl innan vi gick hem till LT som satt och grillade. Har inte träffat henne sedan 2016, så det var kul att träffas och prata gamla minnen. En av mina favoriter från tiden där ute var tydligen död sedan några år, men han måste ha gått i pension för säkert tjugo år sedan – åren går.

LK tipsade om Waxholmsbåtarna, så vi gick ner till Dalénum för att ta båten in till Nybroviken. Oj vad de har byggt i de gamla AGA-kvarteren. Resan tog närmare en timme och det blev lite väl sent, men det var en tur att minnas. Måste komma ihåg att de här båtarna finns.

Tiffany’s höll på att stänga köket, men vi hann få in varsin burgare innan vi avrundade kvällen på Charles Dickens. Trevlig kväll och trevligt sällskap!