Mosebacke, Fotografiska och rätt sällskap

Skönt att vakna upp på Lidingö. LK hade redan åkt till jobbet, så det var bara att lämna in nycklarna till LT och ta Lidingöbanan in till Ropsten.

Jag skulle träffa DS vid Slussen, men eftersom hon var lite sen hann jag besöka resans andra vattentorn. Gick upp till Mosebacke torg där vattentornet ståtar. Till skillnad från Råsunda vattentorn har jag varit här förr, men det var innan jag gick omkring med kamera.

Har alltid undrat om balkongerna med utsikt mot tornet är vanliga bostäder. Vackert är det, men det är inte många meter mellan torn och fasad. Det måste skymma morgonsolen.

Planen för dagen var Fotografiska och lunch, men dagen blev längre än så. Vi inledde med Lotta Antonssons utställning I Am Everything, med fokus på kön, identitet och objektifiering. Den var bra, men det var nog utställningen Maskinens öga i människans hand som tog det mesta av vår uppmärksamhet. Ett tema om AI-konst, där Kristi Coronados och hennes AI-agent Soliennes bilder kanske var det som höll kvar oss längst. Kul att bli överraskad.

Vi åt en jättegod lunch på Källarbyn i Gamla Stan. Jag tog vegobullar, D en soppa. De hade mysig gammal inredning och vackra tavlor, vissa med budskap som Vote For Women – vilken miljö.

Vi gjorde det obligatoriska besöket på Science Fiction-bokhandeln och vidare bort till Kawaii och Blue Fox. Skönt att vi har så pass lika smak och tonåringar att shoppa till att ingen behöver tveka inför att säga ”Hit vill jag.” Dagens bästa tips var DS glasstips på StikkiNikki – otroligt gott.

My Life In The So-Called Space Age
My Life In The So-Called Space Age

Pappa till två. Tar mig fram på cykel, till fots eller kollektivt och skyller min filosofiska vegetarianism på det. Stillar hjärnans brus med musik, balkongodling, vänner och soffstunder där filmen ibland väljer mig mer än tvärtom.

2 kommentarer

  1. Jag märker att den 23 sept blir det ett halvsekel sedan västtyska varumärket Magma släppte den 60-meters super-8-filmen ”Oh, diese Rumäninnen” (Åh, dessa rumänskor) med Ecaterina Vasilescu och svenske Sören Skarback upptill i rollistan. Jag skulle inte utan vidare kalla filmen bara porr, när den har så fina miljöbilder från Mosebacke Etablissements härliga terrass, sommaren 1976. Igenkänner den träskulptur som föreställer August Strindberg, samt entrén till den musikpub där artisten Alf Robertson året dessförinnan höll tio tisdagsshower med gästartister. Jag bor långt från Stockholm nu. Undrar om Strindbergs porträtt i trä har klarat väder och vind genom detta halvsekel.

    • Intressant, men står inte Strindberg som en bronsbyst?
      Magma-filmerna är ett okänt kapitel för mig.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.