Soft slut och en kort sammanfattning av helgen. Jag hann jobba extra, sova någon timme och vara ute i solen. Tog en promenad till Rusta, där jag köpte billigt garn hem till E.
Den enda besvikelsen var att jag inte hittade min marinerade tofu som jag hade med mig på midsommarafton. Jag tänkte att jag kanske hade glömt den hemma, men icke. En av livets små märkligheter jag aldrig lär få svar på. Kan jag ha lagt in den i värdparets kylskåp tillsammans med ett par öl?
Det blev en väldigt lyckad midsommarafton. Jag lyckades boka ett billigt hotellrum och slapp sitta och tänka på kvällens busstider – det gjorde väl sitt till.
Jag lagade klart det sista av maten, blandade ihop senapssåsen och la i auberginerna. Den där kylväskan jag skrev om igår var helt perfekt. Btw, minns inte vem som gav tipset, men jag testade avokadohalvor med hackad rödlök och tångkaviar – vilken hit!
På så sätt slipper jag en massa ögonkontakt – energisparfunktion på.
Hemma hos värdparet minglade jag lite snabbt genom att sträcka upp en hand och vinka vänligt. På så sätt slipper jag en massa ögonkontakt – energisparfunktion på. Samtidigt slipper gästerna uppleva mina pinsamma försök till kallprat – win-win om ni frågar mig.
Till skillnad från kallprat uppskattar jag ett tydligt informationsutbyte och inledde med att fråga Rush om hans och Servitrisens LA-resa. Kul att de åkte och att Mate och Jen fick ett besök.
Efter att Tess sagt ”Bra skiva” om min Saint Etienne So Tough t-shirt, pratade vi konsertplaner. Rush sa åt mig att åka på Shout Out Louds-spelningen i Göteborg, och även om jag är sjukt sugen så känns hotellen lite dyra under veckan. En kul parentes: under hotellfrukosten fick jag en notis om att Kollektivet Livet bokat in 7ebra i höst – jag bokade direkt!
Lekarna. Till skillnad från förra året räknade jag sekunder väldigt bra. Jag tog poäng med mitt första frisbeekast, men träffade kanten under det andra. Surt! Jag tror vi kom sist, men vi kämpade på. Jag kan nog uppfattas som lite loj under sådana här lekar, och man brukar kunna kompensera det genom att vara social och skratta, men det är inte alltid jag är på humör.
I övrigt flöt kvällen på. Vi grillade och jag blev nöjd med mitt. Även om det varit tungt under veckan, känns det kul att jag engagerade mig med maten. I vanliga fall brukar det se ut som på bilden – tre–fyra halvtrista spett.
Kvällens bonus var att jag hann prata lite med Basisten. Det var några år sedan jag träffade henne och det var kul att höra hur hon har det. Det känns som att hon turnerar världen runt var och varannan vecka. Det är så jävla kul att det går bra för henne. Återigen informationsutbyte – det flyter på lite bättre.
Det var roligt att kunna stanna lite längre och till slut var det bara jag kvar. Poser gick och la sig, och efter det pratade jag lite med Livscoachen.
Som vanligt när jag ska ta med midsommarmat blir det lite för mycket. Till skillnad från julen känner jag faktiskt ett sug. Om det inte vore så struligt att frakta hela spett hade det varit att föredra. Fyra spett – det som får plats får plats.
I år har jag till och med kokat färskpotatis, men jag känner att jag får sätta ner foten när det kommer till majskolven. Det är väl en sån där grej som passar lika bra hemma i ugnen, tänker jag.
Extra glad blev jag när jag letade efter en kylväska. Jag hade köpt en ryggvariant från Lidl som jag glömt bort. Den är med råge tillräckligt rymlig för ett par matlådor och tio öl. Jag hade gärna köpt den i svart, men den grå duger. Det är samma tyg som i min gamla Pokémon Go-väska som jag hade när jag spelade med fyra konton, och dög det då duger det nu.
Vad gäller öl köpte jag de gamla beprövade Galgberget, Hof och ett par Newcastle. Jag älskar kombinationen med Hof – då slipper jag tänka på varannan vatten. Jag har förresten inte tänkt på att Galgberget är en IPA, men det är knappt något som märks.
Jag var trött igår kväll och det var ganska drygt att ställa sig med auberginen, men idag kompenserar jag tröttheten med ett sprudlande humör. Jag lyssnar på Placebos Re:created för att komma ner ett par hack – annars känns det som ett sånt där H i en ADD, och jag vet inte om jag gillar det där H:et. Det blir lätt en krock också – jag känner mig lite jobbig när jag visar upp den sidan av mig.
Om jag varit andlig hade jag sett henne som en sån där vän man lär känna och som dyker upp lite då och då för att berätta att livet är ganska värt, trots allt.
Har jag förresten nämnt att Lotta kommer ner till Stockholm för att se Placebo med mig? Jag trodde vi bara skulle hinna ses på Suede tidigare i år, men tack vare Brian Molko blir det en gång till. Hon är verkligen bäst. Det är synd att hon bor så långt bort, men jag älskar att hon har hittat sin familj och allt det där. Om jag varit andlig hade jag sett henne som en sån där vän man lär känna och som dyker upp lite då och då för att berätta att livet är ganska värt, trots allt. Jag älskar det.
Trevlig midsommar!
