Digitala byggstenar
Helgen fortsatte i ett lugnt tempo. Jag och P har spelat vidare i vår nya Minecraft-värld.
Igår höll vi oss till en halvtimme, men idag blev det det dubbla. Lite för mycket om ni frågar mig. Nu ska jag försöka få P i säng.
Etikett Minecraft
Djäkneberget fick bli Bastard Burgers
Jag hade planerat ett första maj-firande på Djäkneberget, men insåg snabbt att barnen skulle bli svårövertalade. E är inte särskilt intresserad av utflykter och det enda P hade i huvudet var Bastard Burgers.
P bestämde sig för att hänga på bara en halvtimme innan tåget gick, så det blev en rask promenad ner till stationen. Tjugo minuter senare steg vi av i Västerås och möttes av maratonlöpare i Vasaparken. Jag sprang till och med in i en bekant som precis gått i mål – han såg såklart knappt andfådd ut.
De var goda, men kanske inget man åker fyra mil för, kan jag tycka.
För husfridens skull inledde vi på BB med chicken nuggets. Jag trodde att det var burgarna som lockade, men tydligen är det stripsen som är grejen. De var goda, men kanske inget man åker fyra mil för, kan jag tycka. Själv nöjde jag mig med en Pepsi Max.
När han var mätt tröttnade han, men vi hann med en snabb vända på Normal och Hemmakväll innan vi rullade hemåt igen. Trist att missa Punkfrida, men jag var förberedd på att det skulle sluta så här. Jag försöker åtminstone locka med barnen – det är det viktiga. Jag får planera egna utflykter när P blivit lite större.
Väl hemma anslöt han till min nya Minecraft-värld. Jag har hittills inte sett ett enda träd, eftersom vi startade mitt i en öken omringad av badlands. Det blir nog vår nya realm. Planen är att spela max 30–40 minuter om dagen för att inte tröttna. Vi får se hur det går.
Länge leve JOMO
P är inte här, men han frågade om vi inte skulle spela lite Minecraft. ”Tiny Takeover” släpptes i tisdags, men jag hann aldrig se några bebisar. Vi kom inte längre än till att utforska en grotta i hans nya värld. Det var ett tag sedan vi spelade, då han skaffat sig nya gaming-vänner. Kul!
Gårdagen blev en seg historia. Jag vaknade först vid två-tiden och min planerade secondhand-runda uteblev. Tydligen behövde jag sova. Det var dessutom ganska kallt och trist ute, så det kändes skönt att slippa gå ut. Istället lagade jag vebab till mig och E, svarade på ett långt mejl och tog ett par alkoholfria Carlsberg. Somnade inte förrän vid tre i natt igen. Dygnsrytmen känns ”lite så där”.
Det är som vanligt inte barnen som driver på, utan ”FOMO-vuxna”.
Läste att Filmstaden börjat sälja sin Super Mario-merch redan några dagar före premiären. Förmodligen för att skapa hajp, och precis som med den där kaffeburken försöker folk nu kränga sina inköpta lager på Tradera. Som vanligt är det inte barnen som driver på, utan ”FOMO-vuxna”. Visst hittar man kommentarer som skyller på barnen: ”Hen blev så glad!” Det är väl självklart, du körde ju upp sex stjärnor och en Yoshi i nyllet på hen. En annan kommentar löd: ”Jag tänkte inte på vad det kostade, men det borde ha blivit 3000 spänn med popcorn.” Den nya medelklassen i ett nötskal…
Jag missar säkert något fundamentalt, men jag har svårt att se någon USP hos en popcorn-Yoshi. Nyhetens behag, absolut, men om den har ett faktiskt samlarvärde över tid är världen mer galen än jag trodde. Precis som med kaffeburken avslöjar dessutom kommentarerna folks okunnighet: saker säljs inte för tusenlappar bara för att någon har lagt ut dem till ett högt fast pris.
LÄNGE LEVE JOMO!