Etikett musik

Den perfekta avokadon

Lagade pastasallad och lyckades få tag i en perfekt avokado. Den känslan. Köpte ett trepack, men man vet ju hur det är – de två som blir kvar är aldrig i närheten av lika bra. Ibland känns det som att vi bara äter pastasallad, pannkaka, wok, hemlagad kebab och pizza, men när jag tänker efter har vi lite mer variation än så.

Förstärkare

Apropå avokado som tappar smak. Såg att Marilyn Manson släppt nytt: One Assassination Under God – Chapter 2. Har inte lyssnat på honom sedan han släppte Eat Me, Drink Me 2007. Mycket känns igen på den nya skivan, men det är mer städat och trist.

Varvet runt

Lagom till att studentcykeln fyller 20 år beställde jag en ny baklykta. Ganska lik den förra, men saknar automatiken. Å andra sidan fick jag aldrig den förra att fungera ordentligt.

I helgen firar vi E och hennes paket börjar trilla in. 15 år – knappt man tror att det är sant. En viktig ålder, så jag började fundera på om jag borde köpa något speciellt.

Med busskort kunde jag driva runt på stan, kolla skivbutiker och gå varvet runt…

Kan inte minnas att jag fick något särskilt i den åldern, annat än att vi flyttade från Knutsgatan ut till Råby. Jag hatade att vi flyttade, men älskade att slippa folk. Med busskort kunde jag driva runt på stan, kolla skivbutiker och gå varvet runt – vem minns Domus, Sigma, Punkt, Gallerian och Åhléns?

Hur som helst. Frågade en kollega med koll, som sa åt mig att köpa det E vill ha. Ja, det är väl så jag brukar göra.

Vet inte varför, men jag kom att tänka på Atari Teenage Riot och slängde på det när jag lagade mat. Lika skränigt som jag minns det – soft. Hultsfred ’99 klingar bekant.

Alltid relevanta, alltid svåra

Lördagen avslutades på bästa sätt. Jag slet med min kasse öl, tog bussen till Västerås och rullade vidare på en Voi bort mot Poser och hans sambo, som bjudit in till klassisk kräftskiva. Klassisk och klassisk förresten – själv bytte jag ut de stackars leddjuren mot grillad majs.

Sista helgen med amerikanerna i stan. Eftersom jag haft barnen hade jag inte hunnit träffa Jen, så det var extra kul att hon var där.

Neubauten-gänget var på plats och vi pratade om konserten, och jag tror de flesta av oss var lyriska. Lite senare fick jag kvällens dj att spela ”Tanz Debil”, samtidigt som jag försökte förklara storheten i ett band som kunde ha peakat -81, men fortsatt utvecklas och förblivit relevant under alla dessa år. Jag vet inte om min poäng gick fram, men jag blev förmodligen bannad från framtida låtval ett bra tag framöver.

Jag vet inte om min poäng gick fram, men jag blev förmodligen bannad från framtida låtval ett bra tag framöver.

Det fick mig förresten att minnas en anekdot från en förfest hos Ungmoderaten -93: För en gångs skull stod jag och pratade med en tjej när värden kom fram och frågade vilken skiva det var som jag köpt på vägen dit. – Neubauten släppte Tabula Rasa idag, sa jag glatt. Kompisen tog skivan, tryckte på play och några sekunder senare lämnade både tjejen och en stor del av sällskapet rummet. Resten av kvällen är, som man brukar säga, historia.

Neubauten – alltid relevanta, alltid svåra.

Skämt åsido – det var långt ifrån lika illa i lördags. Jag tror de flesta tycker jag är helt okej, även om jag kan upplevas som lite svår när det kommer till att läsa av sociala koder – jag börjar bli van.