Etikett nostalgi

Jag fick telefonnumret till en gammal vän som jag umgicks med i slutet av 90-talet. Vi träffades genom innebandyn, även om ingen av oss var seriös. Jag tror inte att han gillade att spela, och själv har jag alltid hatat lagsporter generellt.

Han var högst delaktig i att jag skaffade flickvän runt millennieskiftet. Jag vill minnas att han kom tillbaka från baren på OT med en tjej och presenterade oss. Vi hade mycket gemensamt, enligt honom, men jag blev mer och mer tveksam under förhållandets gång.

Dessutom ljög hon i över ett år om att hon inte hade hund?!

Det var egentligen en trevlig tjej, men hon satt ihop med sina föräldrar. Middag hos hennes föräldrar varje söndag blev lite för mycket för mig. Dessutom ljög hon i över ett år om att hon inte hade hund?!

Jag minns hur hennes farsa pratade med mig om den där hunden som bodde hos dem, men jag förstod aldrig att det var hennes – och att det var min motvilja mot hundar som låg till grund för en familjekonflikt som pågick i det dolda.

Relation till min vän dog ut när jag prioriterade förhållandet, och lite senare gjorde han samma sak med en tjej han träffade. Vi är väl knappast de första eller sista som gör den typen av prioritering.

Jag får se om jag orkar ta upp tråden. Jag undrar om vi har setts sedan jag bodde på Stohagsvägen våren 2001. Det är fan ett halvt liv sedan. Risken är att det blir ett sånt där ”kul att ses”, och sen hinner man aldrig med det igen.