Etikett nostalgi

Hemma före åtta

Tur att jag inte åkte till vare sig Stockholm eller Västerås i fredags. Efter nödraketerna jag nämnde somnade jag strax före tio. En tung vecka som sagt, senare kvällspass varvat med en tidig morgon. Treochenhalvor kan göra vem som helst seg.

Barnledig helg och på lördagen blev det Västerås. En snabb promenad via gamla Bryggis och dörren in till det som nästan var mitt liv under stora delar av 00-talet. Fan vad jag hängde där.

Tog bussen ut till Ikea och fick med mig en förvaringstavla, en dörr och en mellanhylla till min Kallax. Jag har tänkt åka dit hela sommaren, men inte orkat kasta bort en heldag på buss.

Åkte hem via syster, eftersom vi planerat att fira brors 40-årsdag ett par månader för sent. Han såg ut att bli både överraskad och glad när vi stormade in. Jag vet inte när vi senast var samlade – kanske på Syster Dysters urnsättning 2022. Sedan några år tillbaka har han sambo – ett sådant par man blir glad av att se ihop.

Syster skjutsade hem mig så jag slapp ta kassarna på bussen. Otroligt snällt, otroligt skönt. Hemma före åtta. Jag hade gärna sett Looptroop på Slakteriet, men det kändes dyrt med både biljett och hotell.

Varvet runt

Lagom till att studentcykeln fyller 20 år beställde jag en ny baklykta. Ganska lik den förra, men saknar automatiken. Å andra sidan fick jag aldrig den förra att fungera ordentligt.

I helgen firar vi E och hennes paket börjar trilla in. 15 år – knappt man tror att det är sant. En viktig ålder, så jag började fundera på om jag borde köpa något speciellt.

Med busskort kunde jag driva runt på stan, kolla skivbutiker och gå varvet runt…

Kan inte minnas att jag fick något särskilt i den åldern, annat än att vi flyttade från Knutsgatan ut till Råby. Jag hatade att vi flyttade, men älskade att slippa folk. Med busskort kunde jag driva runt på stan, kolla skivbutiker och gå varvet runt – vem minns Domus, Sigma, Punkt, Gallerian och Åhléns?

Hur som helst. Frågade en kollega med koll, som sa åt mig att köpa det E vill ha. Ja, det är väl så jag brukar göra.

Vet inte varför, men jag kom att tänka på Atari Teenage Riot och slängde på det när jag lagade mat. Lika skränigt som jag minns det – soft. Hultsfred ’99 klingar bekant.

Alltid relevanta, alltid svåra

Lördagen avslutades på bästa sätt. Jag slet med min kasse öl, tog bussen till Västerås och rullade vidare på en Voi bort mot Poser och hans sambo, som bjudit in till klassisk kräftskiva. Klassisk och klassisk förresten – själv bytte jag ut de stackars leddjuren mot grillad majs.

Sista helgen med amerikanerna i stan. Eftersom jag haft barnen hade jag inte hunnit träffa Jen, så det var extra kul att hon var där.

Neubauten-gänget var på plats och vi pratade om konserten, och jag tror de flesta av oss var lyriska. Lite senare fick jag kvällens dj att spela ”Tanz Debil”, samtidigt som jag försökte förklara storheten i ett band som kunde ha peakat -81, men fortsatt utvecklas och förblivit relevant under alla dessa år. Jag vet inte om min poäng gick fram, men jag blev förmodligen bannad från framtida låtval ett bra tag framöver.

Jag vet inte om min poäng gick fram, men jag blev förmodligen bannad från framtida låtval ett bra tag framöver.

Det fick mig förresten att minnas en anekdot från en förfest hos Ungmoderaten -93: För en gångs skull stod jag och pratade med en tjej när värden kom fram och frågade vilken skiva det var som jag köpt på vägen dit. – Neubauten släppte Tabula Rasa idag, sa jag glatt. Kompisen tog skivan, tryckte på play och några sekunder senare lämnade både tjejen och en stor del av sällskapet rummet. Resten av kvällen är, som man brukar säga, historia.

Neubauten – alltid relevanta, alltid svåra.

Skämt åsido – det var långt ifrån lika illa i lördags. Jag tror de flesta tycker jag är helt okej, även om jag kan upplevas som lite svår när det kommer till att läsa av sociala koder – jag börjar bli van.