Etikett nostalgi

Blandbanden på posten och vägen till Thåström

När jag köpte den där gamla bandaren för någon vecka sedan letade jag upp några gamla blandband jag fick under 90-talet.

Det var en annan tid – man kunde få sådant på posten. De från Ida var speciella – helt enkelt på en annan nivå.

Minns att hon skrev att de hon fick tillbaka var lite för ”elektroniska”, typ Saint Etienne och Suede. Däremot delade vi kärleken till Broder Daniel, Morrissey och Belle & Sebastian.

Jag tror att jag var mer artig – lyssnade en extra gång för att försöka förstå vad jag missat. Hon fick mig att uppskatta tidiga Thåström lite mer, när den enda referensen jag hade till honom var Peace, Love & Pitbulls. Det var helt och hållet hennes förtjänst att jag senare i livet gjorde ett nytt försök och fastnade för hans soloplattor.

Nostalgi, kassettdeck & Inez sång

Jag har gått ner fyra kilo på två–tre veckor och det bästa med att vara singel är att jag slipper allt ”Du är säkert sjuk!”-tjat. Ni vet – cancer och annat elände. Jag firade viktnedgången med Coops Duo Biscuits Cocoa och en Delicatos pepparkaksboll som jag köpte på vägen hem från jobbet. Det känns väl arbetarklass?

Jag vet inte varför, men får jag välja köper jag helst de där kakorna. Minns någon look-a-like-kaka som min mormor brukade köpa. Hon handlade alltid på Vivo i Oxbacken, ”diversehandeln” på Floragatan eller på Servus i Oxbacken centrum, så jag gissar att det är Servus blåvita jag har i minnet. Lite som när Mattias Alkberg sjunger om Blåvit tvål – man blir glad.

Nej, men jag har skött om mig i några veckor. Ordentlig mat, inte för mycket eller för ofta. Jag har i princip slutat med Cola också. Dricker max en 33:a om dagen för att dämpa nerverna – kanske två under helgen.

Köpte ett nytt gammalt kassettdeck som passar bra med min Yamaha-receiver. Nu behöver jag bara ett RIAA-steg – alternativt en äldre förstärkare med inbyggt. Jag gillar egentligen den jag har, så ska jag leta efter något är det väl snarare en CD-spelare i samma färg. Ingen panik på Londons gator.

Äntligen höstlov, men jag har möten angående barnen både måndag och tisdag. Ingen rast, ingen ro.

Dagens låt är 7ebras ”Born to Care”. Jag vet inte ens om man vågar länka utan att få STIM efter sig. Det enda jag vill bli förföljd av är Inez sång genom stereon. Jag tror inte man ska länka längre, utan grejen är att låta användaren klippa/klistra eller skriva in artisten – på så sätt ger man låten de där extra sekunderna.

Hemma före åtta

Tur att jag inte åkte till vare sig Stockholm eller Västerås i fredags. Efter nödraketerna jag nämnde somnade jag strax före tio. En tung vecka som sagt, senare kvällspass varvat med en tidig morgon. Treochenhalvor kan göra vem som helst seg.

Barnledig helg och på lördagen blev det Västerås. En snabb promenad via gamla Bryggis och dörren in till det som nästan var mitt liv under stora delar av 00-talet. Fan vad jag hängde där.

Tog bussen ut till Ikea och fick med mig en förvaringstavla, en dörr och en mellanhylla till min Kallax. Jag har tänkt åka dit hela sommaren, men inte orkat kasta bort en heldag på buss.

Åkte hem via syster, eftersom vi planerat att fira brors 40-årsdag ett par månader för sent. Han såg ut att bli både överraskad och glad när vi stormade in. Jag vet inte när vi senast var samlade – kanske på Syster Dysters urnsättning 2022. Sedan några år tillbaka har han sambo – ett sådant par man blir glad av att se ihop.

Syster skjutsade hem mig så jag slapp ta kassarna på bussen. Otroligt snällt, otroligt skönt. Hemma före åtta. Jag hade gärna sett Looptroop på Slakteriet, men det kändes dyrt med både biljett och hotell.