Stockholm i vinterskrud & orangea varningar
Vädret var okej hemma, så jag klev bara på Stockholmståget utan att titta i väderappen. Men strax efter Bålsta gjorde sig stormen påmind och det visade sig att SMHI utfärdat en orange varning för hela området. Kunde den inte bara ha stannat kvar uppe i Gävle?
Väl framme möttes jag av en nästan tom Drottninggata. Sånär som på Slite är nog alla svenska städer jag besökt vackra sommartid, men i vinterskrud är Stockholm min favorit. Det är rent ut sagt himmelskt med ett i princip folktomt Gamla stan.
Jag skulle träffa Daslut vid Medis och tog stråket över Västerlånggatan, Slussen och Götgatan. Det blev lunch på Café Blå Lotus – en vansinnigt god sallad med färska rödbetor. Vi satt kvar länge och pratade innan vi avslutade med en promenad. Till slut satte en vattenfylld sko stopp för dagen, men då hade vi ändå hunnit ses en bra stund.
Det är skönt att få det ur sig – att få säga saker högt brukar hjälpa.
Igår dämpades humöret lite när hon skrev att hon inte kunde ses så länge, och jag tog upp det idag. Det här med förväntningar är svårt. Jag tänker ofta att jag inte betyder så mycket för mina vänner, men när vi väl ses vet jag ju att det är ömsesidigt. Det är skönt att få det ur sig – att få säga saker högt brukar hjälpa.
Jag hann också prata om min egen resa och att jag ibland tyckt mig höra hennes kritiska röst. Men nu när vi faktiskt pratade var hon både inlyssnande, förstående och konstruktiv. Skönt – speciellt när det kommer från någon som henne.
Planen var att sova över hos Thaiboxaren och gå på fest hos Lidingötjejen, men det blev som det blev och jag åkte hemåt istället. På tåget såg jag nya orangea varningar i flödet – det var nog lika bra att jag åkte hem.
En jätteskön dag. Jag försökte att inte bli för intensiv i samtalen, och det gick bra på det stora hela.
