Etikett vänskap

Varannan vatten

Som vanligt när jag ska ta med midsommarmat blir det lite för mycket. Till skillnad från julen känner jag faktiskt ett sug. Om det inte vore så struligt att frakta hela spett hade det varit att föredra. Fyra spett – det som får plats får plats.

I år har jag till och med kokat färskpotatis, men jag känner att jag får sätta ner foten när det kommer till majskolven. Det är väl en sån där grej som passar lika bra hemma i ugnen, tänker jag.

Extra glad blev jag när jag letade efter en kylväska. Jag hade köpt en ryggvariant från Lidl som jag glömt bort. Den är med råge tillräckligt rymlig för ett par matlådor och tio öl. Jag hade gärna köpt den i svart, men den grå duger. Det är samma tyg som i min gamla Pokémon Go-väska som jag hade när jag spelade med fyra konton, och dög det då duger det nu.

Vad gäller öl köpte jag de gamla beprövade Galgberget, Hof och ett par Newcastle. Jag älskar kombinationen med Hof – då slipper jag tänka på varannan vatten. Jag har förresten inte tänkt på att Galgberget är en IPA, men det är knappt något som märks.

Jag var trött igår kväll och det var ganska drygt att ställa sig med auberginen, men idag kompenserar jag tröttheten med ett sprudlande humör. Jag lyssnar på Placebos Re:created för att komma ner ett par hack – annars känns det som ett sånt där H i en ADD, och jag vet inte om jag gillar det där H:et. Det blir lätt en krock också – jag känner mig lite jobbig när jag visar upp den sidan av mig.

Om jag varit andlig hade jag sett henne som en sån där vän man lär känna och som dyker upp lite då och då för att berätta att livet är ganska värt, trots allt.

Har jag förresten nämnt att Lotta kommer ner till Stockholm för att se Placebo med mig? Jag trodde vi bara skulle hinna ses på Suede tidigare i år, men tack vare Brian Molko blir det en gång till. Hon är verkligen bäst. Det är synd att hon bor så långt bort, men jag älskar att hon har hittat sin familj och allt det där. Om jag varit andlig hade jag sett henne som en sån där vän man lär känna och som dyker upp lite då och då för att berätta att livet är ganska värt, trots allt. Jag älskar det.

Trevlig midsommar!

Back in 2000

Jag fick telefonnumret till en gammal vän som jag umgicks med i slutet av 90-talet. Vi träffades genom innebandyn, även om ingen av oss var seriös. Jag tror inte att han gillade att spela, och själv har jag alltid hatat lagsporter generellt.

Han var högst delaktig i att jag skaffade flickvän runt millennieskiftet. Jag vill minnas att han kom tillbaka från baren på OT med en tjej och presenterade oss. Vi hade mycket gemensamt, enligt honom, men jag blev mer och mer tveksam under förhållandets gång.

Dessutom ljög hon i över ett år om att hon inte hade hund?!

Det var egentligen en trevlig tjej, men hon satt ihop med sina föräldrar. Middag hos hennes föräldrar varje söndag blev lite för mycket för mig. Dessutom ljög hon i över ett år om att hon inte hade hund?!

Jag minns hur hennes farsa pratade med mig om den där hunden som bodde hos dem, men jag förstod aldrig att det var hennes – och att det var min motvilja mot hundar som låg till grund för en familjekonflikt som pågick i det dolda.

Relation till min vän dog ut när jag prioriterade förhållandet, och lite senare gjorde han samma sak med en tjej han träffade. Vi är väl knappast de första eller sista som gör den typen av prioritering.

Jag får se om jag orkar ta upp tråden. Jag undrar om vi har setts sedan jag bodde på Stohagsvägen våren 2001. Det är fan ett halvt liv sedan. Risken är att det blir ett sånt där ”kul att ses”, och sen hinner man aldrig med det igen.

Asiatiskt tema & Neubauten

Lördag. Hörde av mig till Poser för att kolla läget och det visade sig att de skulle inviga grillen. Bra tajming! De körde något asiatiskt tema – obegripligt för mig, så jag kastade helt enkelt ner ett paket Oumph tillsammans med ölen. På plats var Rozzer med sambo, och en timme senare kom Televinken.

Fick en komplimang av Livscoachen, vilket värmde. Jag är ganska dålig på att ta emot sådant, men blev verkligen jätteglad.

Det är väl inte första gången jag skriver det, men de oväntade kvällarna blir ofta de bästa.

Det var skönt att sitta ute, men så snart solen började gå ner gick vi in och njöt av både mat och sällskap. Det är väl inte första gången jag skriver det, men de oväntade kvällarna blir ofta de bästa. Rozzer frågade om Neubauten i augusti – en konsert jag velat kring sedan biljetterna släpptes. Jag hade biljett till förra årets spelning, men då strulade det med ledighet. Jag vet vem jag vill gå med, men har inte ”vågat” fråga utifall att jag skulle störa.

Einstürzende Neubauten: 80-83 Strategien Gegen Architekturen

Lugn söndag innan jag åkte iväg till jobbet för ett extra helgpass. Riktigt skönt att komma igång efter ett par dagars ledighet. Med gårdagskvällens komplimang i färskt minne sms:ade jag Adoxa och frågade om konserten. Hon svarade ”Ja, det skulle jag gärna gå på!” nästan omgående. Så mycket behövde jag oroa mig för det.