Etikett vardagstankar

Konsertkrockar & sömnbrist

Märklig vecka och sömnen har varit lite upp och ned. Jag var ledig i tisdags för att se Placebo – helt klart värt, men det var ett helvete att komma ikapp efteråt. Tandläkartiden dagen efter var lite av en chansning och det var nog då det gick åt helvete totalt. Det fick bli att sova ikapp under veckoslutet och nu känns det okej.

Var lite osäker på om det skulle komma ett sms från lördagsgänget, men de hörde aldrig av sig. Såg att de körde förra lördagen, så det var inget jag räknat med ändå. Kanske lika bra.

Det bandet alltså – ingenting får mig att må så bra.

Det fick bli en skön cykeltur ut till affärsområdet istället. Behövde trä- och betongskruv, kolla efter Halloween-godis och köpa en ny skägg- och hårtrimmer. Helgprojektet var att ”bygga” om en hylla så jag kunde ha stereon på den, men den visade sig vara lite för bräcklig. Plan B får bli en Eket.

rullbandare

Framtida konsertplaner: Den 7:e spelar Bremer nere i Hökarängen. Den 20:e hade jag planerat att äntligen få se Tove Styrke, men så krockar hon med Pascal. Det bandet alltså – ingenting får mig att må så bra. Tyvärr krockar båda med Jjulius i Göteborg, som jag velat se ett bra tag nu och Pascal spelar ju i april. Sen spelar [Ingenting] ett par helger efteråt – vi får se. Det börjar lacka mot jul.

Mina barnhelger krockar med SPK och Jjulius i Stockholm – det är fan inte rättvist. Som om inte det var nog: Tyske Ludder.

Dessutom skulle jag vilja se ”En dag kommer alla alltid att ha varit mot det här”, ”Torka aldrig tårar utan handskar” och ”Nietzsche kontra Wagner”. Ibland önskar jag att jag hade någon att gå med.

En våt trasa i kalendern

Det kanske bara var de regntunga molnen som sänkte mig i går. För när de skingrades och himlen sken upp piggnade jag till. Tyvärr var det lite för sent för Västerås, men jag tog tag i både matlagning, städning och semesterplanering. Den där planeringen har legat som en våt trasa i kalendern och jag har flyttat fram den vecka efter vecka sedan i april.

Att skjuta upp saker är inget jag uppskattar med mig själv, men samtidigt är det ganska skönt att kunna stänga av ibland. Semesterveckorna med barnen löser sig ändå. De skulle förmodligen vara nöjda om jag så bara köpte hem lite glass – de är verkligen inte bortskämda.

Den där planeringen har legat som en våt trasa i kalendern och jag har flyttat fram den vecka efter vecka sedan i april.

Det blev en del musik också. Jag lyssnade på Robyns Sexistential och The Cures Songs of a Lost World. Jag har fortfarande inte bestämt mig angående Robyn i höst, för kalendern är redan ganska fullbokad: Pascal, Neubauten, Bremer, Placebo, 7ebra och Prodigy. Dessutom vill jag se Cleo, Hurula och She Past Away igen – och ännu hellre Teddybears och Shout Out Louds. Men man kan inte gå på allt.

”And Nothing Is Forever” är en så förbannat vacker låt förresten. Jag saknar 80-talets extended versions, när sju minuter inte räcker till och man vill ha minst det dubbla.