Genpoolen och den perfekta nyårsmiddagen

Efter tisdagens Rönnby-match funderade jag på att åka tillbaka till Västerås för att se Sportklubben. Klassisk bandytid lockade, men eftersom E blev kvar hos mig ställde jag in. Och den där plåtlådan till bandyhall – jag förstår mig verkligen inte på den.

Ingen behöver fundera på var hennes genpool kommer ifrån – jag log och åt samma.

Nyårsafton känns som att invänta döden; det är sällan en kväll jag ser fram emot. Jag frågade E vad hon ville ha till nyårsmiddag och fick svaret: pasta med parmesan, en Marabou och Cola Zero. Ingen behöver fundera på var hennes genpool kommer ifrån – jag log och åt samma.

Utöver hennes beställning köpte jag hem lösgodis och grillchips. Vid tio i tolv smög hon ut till soffan. Vi skålade i alkoholfri cider och pratade fram till två. Det är sådana timmar som gör livet värt det, trots allt.

Jag skrev att nyårsafton känns som att invänta döden. I går var den årets varmaste natt.