Blandbanden på posten och vägen till Thåström
När jag köpte den där gamla bandaren för någon vecka sedan letade jag upp några gamla blandband jag fick under 90-talet.
Det var en annan tid – man kunde få sådant på posten. De från Ida var speciella – helt enkelt på en annan nivå.
Minns att hon skrev att de hon fick tillbaka var lite för ”elektroniska”, typ Saint Etienne och Suede. Däremot delade vi kärleken till Broder Daniel, Morrissey och Belle & Sebastian.
Jag tror att jag var mer artig – lyssnade en extra gång för att försöka förstå vad jag missat. Hon fick mig att uppskatta tidiga Thåström lite mer, när den enda referensen jag hade till honom var Peace, Love & Pitbulls. Det var helt och hållet hennes förtjänst att jag senare i livet gjorde ett nytt försök och fastnade för hans soloplattor.
