I en föränderlig värld är det så förbannat skönt att lyssna på Suedes Antidepressants. Det hade lika gärna kunnat vara 90-tal-ish.
Det räcker så. Slutet får vänta till efter den 6:e mars. Jag ska se Brett Andersen en gång till. Minst en gång innan jag avslutar det här.
Vabbade P hela förra veckan, men han blev frisk lagom till sin födelsedag. Precis då tog min ”influensaliknande” helg vid. Hur fan kan man pendla mellan 36,5 och 39,2 grader tre gånger på 60 timmar? Hur är det ens möjligt? Det är onsdag nu och jag är fortfarande skakig. Det enda positiva var att P:s sjukdomsförlopp var lite mer förutsägbart och höll en jämnare kroppstemperatur.
Svarade på ett mejl och har nog aldrig fått veta så mycket om ett liv jag inte levt. Hur förklarar man för folk att man inte bara läser, utan omedvetet suger åt sig all information? Det är fint att känna sig betrodd, men jag saknar filtret för att sålla.
Gårdagen var särskilt tuff. För många intryck, för många som petade. Snälla brus – ta slut nu.
P toppade med 39,4 grader under dagen, även om halsen kändes bättre. Att han ätit lite, frågat efter ”lördagsgodis” och velat gå en promenad känns positivt. Upptäckte att jag glömt datummärka den flytande Alvedonen, så det fick bli en vända till apoteket. Passade på att hämta ut de sista skolböckerna på vägen.
Han har slumrat till i omgångar, skönt att han får vila. Jag hörde honom i natt när han gick på toa. Trodde det var morgon, men när jag väl kvicknat till var klockan bara två och han hade somnat om.
Städningen får vänta, vill inte störa lugnet. Istället har jag tagit tag i det där iCloud-kontot som ska avslutas. Flera tusen bilder som ska flyttas – de flesta från när barnen var små. Många fina minnen.
