Längs Mälarpromenaden
Min sista ”barnfria” semesterdag och en sol som inte ville ge sig. När jag ändå promenerat så mycket de senaste dagarna – varför inte fortsätta i min gamla hemstad?
När jag var på förfest hemma hos en vän inför Hurula förra hösten, lovade jag mig själv att ta en promenad längs gamla hamnen ner mot Öster Mälarstrand. Insåg att stråket fått namnet Mälarpromenaden.
Jag inledde ute vid Stenpiren för att besöka fyren Korte Kurt, men strax innan jag kom fram träffade jag på två gamla Pokémon Go-bekantingar. Jag blev kvar ett bra tag, pratade gamla PoGo-minnen och gemensamma bekanta. Det har hänt en hel del i spelet sedan jag slutade, och många av de gamla spelarna tycks ha droppat av.
Jag gick vidare mot det gamla Ångkraftverket där jag stannade till vid Verket, en trevlig liten pizzeria och glassbar. Med tanke på den senaste veckans inlägg om vattentorn, industriromantik och tegel – här har ni nog Västerås vackraste byggnad.
När jag studerade industrisamhällets historia på högskolan för snart 20 år sedan, var vi där på studiebesök och fick gå in i de gamla turbinhallarna. Minns hur chockad jag blev över att byggnaden hade förfallit så, när den var i drift så sent som under tidigt 90-tal. Tack vare Ångkraftverkets vänner var hallarna välbevarade, och även om byggnaden idag har byggts om till hotell och äventyrsbad ska de finnas kvar. Gissa om jag vill besöka dem igen?
Jag tog såklart en glass på Verket innan jag fortsatte längs Öster Mälarstrand. Jag hade tänkt äta, men ingen av restaurangerna lockade i värmen. Jag gick ut till Vågholmen, tog en dricka på Mäster Jacobs och följde småbåtshamnen till dess slut innan jag hoppade på en Voi och swishade tillbaka.
Jag hade tänkt ta tåget, men vek av mot Hamngatan in mot stan och tog en öl på Bishop’s. Det är väl ingen som på allvar tog åt sig av vad en svensk politiker sa om arbetarklass och staycation för någon vecka sedan, men efter en sådan här dag funderar jag över vad hon egentligen menade.
